Aftonbladet – 2 september 1845, sida 1

RR nn det icke varit bans allvar att så hårdt straffa honom. Men riksanklagelsen hade redan ankommit från Wien, och kurfursten af Brandenburg, som ej kunde fatta orsaken till denna sällsamma förändring, svarade hofsamt, att det numera icke stod i någons makt att rädda Koblhaas undan lagens stränghet. Alltsedan kejsaren kallat honom för rätta, såsom störare af den allmänna landsfreden, måste saken gå sin lagliga gång. XVII. Af grämelse öfver alla dessa misslyckade försök blef kurfursten åter sjuk och sängliggande. En gång då kamereraren allena var hos honom, nedkastade sig denne för hans fötter och besvor honom att upptäcka sammanhanget med den förunderliga sedeln, som var af sådan vigt. Kurlursten lät honom stänga dörren i lås, had honom sälla sig vid hans säng, och yttrade derefter: Din fru har redan berättat dig, hurusom kurfursten af Brandenburg och jag, vid vårt möte i Jäterbock, träffade en zigenerska. Kurfursten, med sitt lilliga lynne, fick då lust att pröfva henne och göra henne löjlig inför allt folket. dan trädde derföre, med armarne i kors, fram ill hennes bord och begärde först, att hon skulle sjfva honom ett tecken, till bevis alt det hon adde vore sannt, såvidb ban skulle kunna tro 1enne. Gumman betraktade oss flyktigt från topp ill tå och svarade, att till bevis skulle det stora behornade rådjur, som trädgårdsmästarens son ippfödde i parken, komma oss till mötes, innan vi lemnade torget. Nu skall du veta, att detta ör Dresånerköket bestämda rådjur förvarades inder lås och bom, på en med ett bögt plank