Aftonbladet – 1 september 1845, sida 2

Besväret för tanken är således ej stort eller långt! Officiella handlingar styrka då, att, för grundläggning till denna bildstod, gjordes en graf af 7Y, alnars djup under torgets yta, eller il, alnar under saltsjöns vanliga horisont, och först från bottnen af denna graf neddrefvos 253 stycken pålar, ända till 3535 alnars djup, d. v. s. icke mindre än 4214 alnar under den fordna trädgårdens yta på denna punkt. Räknar man nu pålarne för museum, på sätt som ofvan nämndes, till 32 alnars längd, istället för 25, som kommitterade origtigt upptagit, så blifver derigenom summan för 7000 stycken 4143,360 Rdr. Räknar man dem åter till 35 alnars längd, såsom de under statyen, hvilket bör vara det aldra minsta, eftersom på det nu föreslagna byggnadsstället en, utan att rätt stanna, nedgått till 37 alnar 15346 tum; så kostar 7000 stycken 4136,800 Rdr. I förra fallet uppgår den ofvan beräknade grunden för museum till 259,360 Rdr; i det sednare till 272,800 Rdr. Och ändå måste det anmärkas, att det pris, kommitterade utfört, med 46 Rdr för en påle, neddrifven till 25 alnars djup, efter hvilket pris ins. ock nu räknat, lärer vara alltför ringa; samt att ins. derjemte upptagit tillökningen blott efter den tillökta längden på pålen, men icke efter dess tjocklek, som också måste, såsom vi framdeles skola erfara, ökas, och som skulle, med tillagde högst betydliga befälsaflöningar och arfvoden m. m., som åtfölja ett sådant arbete, göra att, om pålgrund vore möjlig, till fullkomlig säkerhet för ett museum på detta ställe, skulle kostnaden för den visst icke stanna, med inberäknad grundmur, under 300,000 Rdr Banko. Kanske synes det nu, vid dessa små påkänningar, fullkomligt tydligt hvarthän, genom valet af Carl XII:s torg till byggnadsplats, det skulle taga vägen med den v,rätta grunden för det stora företaget, hvarom Vinterbladei så välbetänkt talat. Men ännu en sak. Ar det väl en möjlighet att med framtida bestånd uppföra en byggnad på pålar, så stor som det blifvande national-museum, ä den plats, kommitterade föreslagit? Ar landet ej på väg att här inledas, af sina egna embetsmäns okunnighet, i ett företag, som icke allenast fått, efter de kommitterades talesätt: en riktning till mislyckande; utan som, att tala oförtäckt: bär rakt af till åtlöje? Ar det ej möjligt att vi, för de kanske millioner som användas, skulle endast finna en erfarenhet, som århundraden redan skänkt verlden, och som det fattiga Sverige väl borde kunna anses nu berättigadt att dela med de andra skördemännen af vetenskaplig frukt? En Insändare i Postoch Inrikestidningarne synes hafva velat, med hvad han ,fror,, redan besvara dessa frågor. Han har så, bredvid det nederlag, han tillfogat de kommitterade, hvilka han ganska 1y ckligen slagit med deras egna vapen, lisat med en not, deri han tror visserligen att, genom den föreslagna pålningen, en fast byggnad på norra ändan af Carl XIII:s torg skulle vinnas, Morgonens Insändare synes nästan påstå, att stor ära är att finna, och bör icke annorstädes sökas, äm på dybotten. Författaren till dessa rader hade väl också något tycke att åberopa, heldst han redan för mer än 20 år tillbaka hade sig anförtrodde större byggnaders plan och utförande. Men hvartill tjenar allt sådant nu mera? Allmänheten tror icke, utan bevis! Särskildt lär det ock åligga Ins. i Morzo att gifva ett förnuftigt skäl till sitt påståent det — derföre att man byggt i de Nederländska och Holländska kärren — vi 1 Sverige, som lyckligtvis icke sakna fast mark att stå på, skulle söka krypa ned i en pöl, den våra fäder taft förstånd nog att tillstoppa, och så väl undangömma, att det nästan fordrats vårt öfverintends ntsembete att hitta den. Morgonens insändare synes för öfrigt ej ana, att man på stränderne af Amstel, ehuru sankt der än varit, kunnat, utan att gå hälften så djupt som man måste på Carl XII:s torg, finna fot för byggnadspålar. Detta är dock förhållandet. Man anförer allmänt, såsom ett alldeles utomordentligt fall, att man på sina ställen i Amsterdam nödgats påla ända till 40 bolländska fots djup, d. ä. 48 svenska alnar; och ändock vilja vi hos oss gripa oss an med ett arbete, der en påle ej velat stanna vid 37 alnar 435 ?A,, tums djup. Det exempel, som Morgonens insändare särskildt anmäler till efterföljd, nemligen Stadshuset, eiler det nu mera kungliga i Amsterdam, som (menas väl palatset?) är byggdt på ekepålar,, slår vidare så -ut, att denna byggnad, som börjades d. 20 Januari 4648 och blef färdig till d. 29 Juli 1653, samt håller 134 svenska alnar i längd och 142 i bredd, hvilar på icke mindre in 43,659 pålar, och kostar — betänk nu de obotfärdigas förhindern — trettio millioner riksdaler, i svenskt bankomynt ! Att i sin mån söka hindra det Morgonen och dess vänner skulle lyckas att draga oss in uti ett sådant; eller liknande, svalj, skall Ins., medan tid ännu är, i nästa artikel bevisa okunnigheten och det sanningslösa i kommitterades påstående, att det skulle vara möjligt, att på Carl XIII:s org finna, genom pålning, en fullt betryggande grundför det konstens tempel vi hafva att uppföra. Tillåter lisaren. så råkas vi derföre snart åter.