Aftonbladet – 30 augusti 1845, sida 2

Knappt hade karlen mottagit brefvet; förrän han lemnade det till slottshöfvitsmannen, och kort derefter blef Kohlhaas, genom en kabinettsordre, arresterad och lagd i tunga kedjor. Han tillfrågades, om han skrifvit brefvet, och svarade dertill ja. Och då han ytterligare tillspordes, om han egde något att anföra till sitt urskuldande, hvartill han med nedslagna ögon svarade nej; så blef han dömd att af skarprättaren knipas med glödande tänger, derpå att fyrdelas, hvarefter kroppen skulle brännas mellan galgen och steglet. XV. Så stodo sakerna, då kurfursten af Branden. burg, som på en spatsergång erfarit sakens hela sammanhang af den redlige stadshauptmannen Heinrich von Geusau, beslöt att arbeta på den arme Kohlhaas räddning och för detta ändamål reklamera honom, såsom Brandenburgisk undersåte. Som Pohlen vid samma tid låg i oenighet med Saxen, tillstyrktes kurfursten af sitt bof att icke uppgifva sina anspråk. För Saxen återstod således ingen annan utväg, helst det förljöds, att Poblen samlade en här af femtusen man vid Saxiska gränsen, och det tillades, att domens fullbordande på Kohlhaas skulle anses såsom ett brott emot folkrätten. Så borde det betraktas, äfven oberäknadt det orättvisa i förfarandet. För det förra upproret hade man ju beviljat Kohlhaas amnesti och brefvet till Nagelschmidt skrefs under så tryckande omständigheter, att man ej deraf bestämdt kunde veta, huruvida Kohlhaas hade för afsigt att åter anstifta en resning, eller blott att, med röfvarbandets bistånd återförskaffa :sig den frihet, som staten ånyo vägrat honom. Kohlhaas fördes sålunda i tunga bojor till Berlin, tillika med hans fem små barn, som man nödgats underhålla vid åtskilliga uppfostringsan