Aftonbladet – 30 augusti 1845, sida 1

röfvare i landet att visa sig, och att Kohlhaas säkert ännu stod i hemlig förbindelse med dem. Nu lät prins Christiern af Meissen kalla Kohlbaas till sig, och han infann sig med sina begge barn, som han åter fått hem. Prinsen var vänlig, talade med barnen, frågade efter deras namn och ålder, och det blef Kohlhaas en lätt sak att rättfärdiga sig. Han bevisade, det han stod i uppenbar fiendskap med Nagelschmidt, att han ämnat låta hänga honom för begångna förbrytelser, just vid den tid då striden slutades, samt att endast den allmänna amnestien hade räddat denne nidings, lif. Prinsen syntes tillfreds, gaf barnen frukt, som stod på hans bord, och affärdade Kohblhaas helt nådigt. Imedlertid lade riddarne von Tronka icke armarne i kors. Det hade varit dem lätt att bringa saken å bane; men i stället började de åter upptaga det påståendet, att skulden ej var junkerns, utan blott borgfogdens och förvaltarens, som mot hans vett och vilja qvarhållit hästarne; att dessa, redan innan de kommo dit, voro sjuka; och slutligen företedde de ett gammalt edikt, hvaruti i anseende till en: kreaturssjukdom förbjöds att transportera hästar från Brandenburg till Saxen. : Undertiden hade Koblhaas af den redlige amtmannen, på billiga vilkor återfått sin egendom, i Kohlhaasenbräck, och beslöt nu att resa dit, dels för att ordna sina angelägenheter derhemma, dels föratt pröfva vidden af sin fara, och af sådan anledning begärde han pass. Men. dervid blef -han uppehållen den ena dagen efter den andra. Prinsen af Meissen, som skulle utfärda passet, hade, som det sades, rest hort på några dagar; men ännu blef hans anhållan dock icke afslagen.