Aftonbladet – 30 augusti 1845, sida 1

bära eller brista! tänkte Kohlhaas och gick. Då han kom dit upp, pågick som bäst ett förhör med några män af Nagelschmidts band. Slottshöfvitsmannen trädde emot honom och frågade hvad han ville. Kohlhaas svarade, att han ämnade besöka sin vän amtmannen i Lockewitz och utbad sig att blifva befriad från åtföljande vakt. Slottshöfvitsmannen anmärkte, det han gjorde bäst uti att uppskjuta denna lust till en annan gång. Och då Kohlhaas frågade om han således vore en fånge och om man vore sinnad att bryta den amnesti man beviljat honom, trädde den förre, blodröd i ansigtet, honom tätt inpå lifvet och ropade: Ja, ja, ja! Derpå vände ban sig åter till sitt förhör. — Då lemnade Kohlhaas salen och insåg nu, att hans enda räddning bestod i en flykt, som under närvarvarande omständigheter blef honom dubbelt vådlig. När han kom hem, lät han frånspänna hästarna och begal sig på sin kammare, hvarest officern, på ett höfligt, men motbjudande sätt försäkrade honom, att det hela vore ett missförstånd. I samma ögonblick lät han besätta husets alla ingångar och förkunnade Kohlhaas, att ban, nu som förut, egde fri passage fram och. tillbaka till hufvudingången. Imedlertid hade Nagelsehmidt med sitt band blifvit tillbakadrifven mot Ertzbergen och beslöt att tillbjuda ICohlhaas sin bjelp. I denna afsigt skickade han till honom en tjenare med ett bref, skrifvet på en nästan oläslig tyska, hvari han lofvade, att om Kohlhaas ville komma och anföra hans folk, så ville han med hästar folk och penningar förbjelpa honom på flykten. Dessutom ofvade han, att förbättra sig för framtiden och akttaga ett ordentligare uppförande. Olyckligtvis