Aftonbladet – 30 augusti 1845, sida 1

Imedlertid blef han högst förundrad, då han er afton såg ut genom fönstret, öfver gården, til den lilla sidobyggningen, som han anvisat åt der honom förunnade vakten, och ej fann någon till städes. Han ropade på sin gamle hustjenare Tho mas och frågade, hvad detta skulle betyda. Herre svarade denne suckande, här är icke allt, såson det borde vara. TLansdragarne hvilka i dag är flera till antalet än vanligt, hafva vid nattens in brytande fördelt sig rundt omkring huset. Tvenn stå med spjut och sköld vid den yttersta portei utåt gatan, två andra på bakgården och ännu tv ligga i förstugan på en knippa stråhalm och säg sig ämna sofva der. Kohlhaas bleknade, vänd sig bort och svarade, att det vore likgiltigt hur många de voro; han skulle blott gifva dem ljus så att de kunde se.: Derpå lade han sig till sängs föga glad, då han väl begynte märka, hvad me ningen vore med detta beskydd. Nästa dag lä han förspänna en vagn och ämnade köra til Kohlhaasenbräck. En lång stund höll den fö porten. Vakterna stucko sina hufvuden tillsam mans och sände bud efter en officer på guber nium. Denne kom och då Kohlhaas steg i vag nen, efter att hafva tagit afsked af sina gråtand små, som han anförtrodde åt dottren till de gamle Tbomas, frågade officern artigt, hvart har ämnade sig. Kohlhaas svarade, det han ville besöka sin vän amtmannen, då officern yttrade att han måste medtaga betäckning. Kohlhaas fö reställde honom, att han ej behöfde något skyd hos en gammakb vän, samt att han vore fritage! från all bevakning, när han så önskade. Officerr svarade, att Kohlhaas sjelf måste gå upp på gu bernjum och tala med vederbörande. — Det mi