Aftonbladet – 28 augusti 1845, sida 3

——— rd utomordentligt fall, borde sätta sig öfver alla be tänkligheter vid att underhandla med en stats borgare, som gripit till vapen; att han dock til en del, genom den behandling han rönt, vor fritagen från sin förbindelse till staten, och at ban således mera borde betraktas såsom en ut länning, hvilket han ock i vissa fall var, såson en fremmande magt, den der infallit i landet, är såsom en rebell, hvilken satte sig upp emot re: s5eringen. Kurfursten erhöll detta bref i många höga herrars närvaro, af hvilka hvar och en, på grund al sina tänkesätt och sina förhållanden, vidhöll sin gen mening. Några påstodo, att Kohlbaas, för exemplets skull, borde straffas såsom upprorsstifare; andra voro af samma tankar som Luther. VMunskänken Hinz von Tronka yttrade, att man väl kunde lofva Kohlhaas ersättning för sina hätar och lemna honom dem, men derpå anlägga ak emot honom, såsom en mordbrännare. Öffervigten behöll dock storkanslern grefve Wredes sigt, som fullkomligt öfverensstämde med Luthers. Ian visade kurfursten bref, hvaraf syntes, att Cohlhaas hop redan stigit till fyrabundrade man, ch i anseende till den allmänna obelåtenheten, nart kunde få en fruktansvärd tillökning. Derör beslöt kurfursten genast att följa doktor ILuhers råd, och några dagar derefter uppslogs vid andsvägarna ett plekat af följande mnehåll: Wi etc. etc. Kurfurste al Saxen förläne härmed af synnerlig nåd och på doktor Martin Luthers förbön, hästhandlaren Michael Kohlbaas fri ejd till Dresden, på vilkor, att han tre dager härefter nedlägger sina Vapen, så att hans sak ned junker von Tronka derstädes på nytt må