Aftonbladet – 28 augusti 1845, sida 2

— Sr mmm tillika lugnad af dessa ord; hvem gaf dig lof ati af eget godtycke öfverfalla junker von Tronka. och, då du icke fann honom, med eld och svärd hemsöka hela orten, som beskyddar honom? — Kohlhaas svarade: Högärevördige herre! Sådant gör ingen mer, ifrån denna stund. En underrättelse, som jag erhöll från Dresden, har fört mig bakom ljuset. Kriget, som jag förer mot menniskosamfundet, är en missgerning, så framt jag ej, efter hvad ni försäkrar mig, är utstött derifrån. — Utstött! ropade Luther, i det han betraktade bonom, hvilken rasande tanke har hänfört dig? Hvem kunde utstöta dig från den stat, hvari du föddes och lefver? Ja, hvar finnes väl exempel å att någon, hvem helst han måtte vara, blifvit utstött från samhället? — Utstött, sade Kohlhaas och knöt sin hand, kallar jag den, hvilken lagarnas skydd förvägras. Ty detta bistånd är mig nödvändigt för min fredliga bandtering, ja, just detta är orsaken, hvarföre jag med hvad mitt är sluter mig till samfundet. Hvilken som nekar mig detta, han utstöter mig i öknen till yildarne; han sätter sjelf — kan ni neka dertill? — glatven till mitt sjelfförsvar i min hand. — Hvem har nekat dig lagens beskydd? sade Luther. Skref jag dig icke till, att landsfadren ingenting förnummit om din klagan? Om statens tjenare, honom ovetande, undertrycka processer eller på annat sätt håna hans heliga namn, hvilken annan än Gud vågar kräfva räkenskap af honom för valet af slika tjenare? Och är du, af Gud fördömda, förfärliga menniska! befogad att straffa honom derför? — Välan, återtog Kohlhaas, om landsfadren icke förskjuter mig, så återgår jag också till det samhälle, som han beskärmar. Skaffa