Aftonbladet – 26 augusti 1845, sida 3

i det gräsligaste uppror. Folket var i tusenta församladt utanför junkerns boning och fordrad med rasande skrik hans utievererande. Tvenn: rådsherrar i ordensdrägt sökte förgäfves bevisa att man först måste inhemta befallning från Dres den; pöbeln lyssnade till intet och var just ibe råd att nedrifva huset, då landsfogden åter dro; iN i staden. Hans vördnadsbjudande närvaro in söt aktning och fruktan hos folket, och då har tagit tillfånga tre män af det Kohblhaasiska bandet, hvilka han inför allas ögon lät lägga i bojor, samt tillika försäkrade, att man snart skulle få fatt på sjelfva anförarne, så lyckades det honom att stilla upproret och tills vidare frälsa junker von Tronka. Denne hade fallit i vanmakt och frotterades med ättika omkring tinningarne: Landsfogden skickade honom en föraktlig blick. slutligen satte man en tröja på hans kropp och :n hiclm på hans hufvud, och när han, med bröstet till hälften blottadt för att bättre hämta andan, vacklade öfver gatan, understödd af sin svåger, grefve von Groschau, då följde bonom mängdens förbannelser. Man kallade honom en blodigel, en eländig landsplågare och menniskojväljare, som störtat Wittenberg och hela Saxen olycka. (Forts. följer.) —R — Mustcrecenston. Då vi förgälfves väntat på tt någon musikkännare skulle recensera den af herr Pfeiffer sistlidne söndag gifne koncert, men något ådant icke hörts utaf, få Vi, såsom ingalunda mrusialiska gifva vårt icke konstmässiga omdöme tillkäna, Nnemligen att de gifna nurarorna läto rätt bra amt att instrumenterna understundom tycktes Vara emmeligen stämda. (Eskilstuna Allehanda)