Aftonbladet – 26 augusti 1845, sida 2

så kunde ske, vid vite af lifsstraff och egendoms nedbrännande. Denna förklaring lät han uts; rida i trakten genom resande och främlingar, ja. han lemnade en afskrift deraf till sin tjenare Waldmann, för att öfverföra den till abbedissan i Erlabrunn. Derpå gjorde han aftal med några af junkerns folk, som voro missnöjda med denne och önskade träda i tjenst hos Kohlhaas. Han beväpnade dem såsom fotknektar, med bågar och dolkar, samt lärde dem att sitta till häst bakom ryttaren. Sedan han slutligen förvandlat bytet till penningar och fördelt dessa ibland dem, uthvilade han några timmar i porttornet, efter sina bedröfliga förrättningar. Fram emot middagen kom Herse tillbaka och bekräftade hans förmodan. Junker von Tronk hade flyktat till klostret. Koblbaas suckade d vid denna underrättelse, frågade om häöstarnc foder, och då det bejakades, svängde han sig i sadeln, lät skaran följa sig, och inom trenne ti mars förlopp stod han för Erlabrunn. Eu alsgset åskväder drog upp öfver horizonten, då nan lät tända sina facklor, tågade in på klostergi rien och lät efterfråga om man emottagit hans dat. Under det stiftsfogden, en liten hvit: gubbe, fastspände sitt harnesk och med dristig stämma befallde svennerna, som omgåfvo honon, att ringa med stormklockan, trädde stiftsfiun, blek som ett lik, med ett silfverkrusifix i hoc: utför trappan, åtföljd af alla sina juvsrur. och kastade sig på knä framför Kohlhaas häst. Med dyster blick sporde Kohlhaas, under det de dra bemäktigade sig stiftsfogden: Hvar är i von Tronka? .— I. Wittenberg, Koblh: ce man! svarade: hon och löste en stor pyckelknip