Aftonbladet – 26 augusti 1845, sida 1

UTRIKES, TYSKLAND. Den deputation, som staden Eeipzig, efter den der inträffade katastrofen, afsände till konungen i Sachsen, för att betyga stadens trohet, erhöll följande skriftliga svar på den adress, som deputationen vid detta tillfälle aflemnade: Jag har emoltagit de deputerade, som kommit att i staden Leipzigs namn betyga för mig dess deltagande i den beklagansvärda händelsen, och att försäkra om stadens tillgifvenhet och trohet. Jag finner mig föranlåten att al denna anledning ytterligare särskildt meddela staden Leipzig nedanstående, och det är min vilja att detta kommer till allmän kännedom. I hög grad lycklig och stolt var jag alltid, i medvetandet att regera öfver ett troget folk, som så ofta och under de svåraste förhållanden visat djupt rotad aktning för lag och rätt och trofast tillgifvenhet för furstehuset. Stödd på den landet gilna grundlagen, borde jag med skäl förlita mig derpå, att det sachsiska folket, öfverallt genomträngdt af dess anda, äfven i en orolig tids stormar skulle hålla sig fast vid densamma, och endast gå lagens och ordningens väg. Desto djupare har det smärtat mig att rikets andra stad, i hvilken jag gerna dvaldes och der jag så ofta emottagit bevis på trogen kärlek och högsinnade tänkesätt, att det så rikt välsignade och blomstrande Leipzig varit skådeplatsen för ett ovärdigt missdåd, att lagens helgd der blifvit trampad under fötterna och kränkt i min högtälskade broders person, som, intet ondt anande och full af förtroende, såsom vanligt, infunnit sig bland Leipzigs borgare för att uppfylla ett kall, hvilket han emottagit al ren kärlek till fäderneslandet. Det uppfyller mig med djup bedröfvelse, att man icke haft försyn för att genom lika så sanningslösa som ovärdiga rykten reta folkets sinnesstämning, och jag varnar allvarligt och faderligt, att icke till dem sätta någon tro. Jag beklagar innerligt de måhända fullkomligt oskyldiga offer, som fallit i följd af den beväpnade styrkans nödig blifna användande. Sträng undersökning om de oordningar, som ägt rum, och ett fördomsfritt betraktande af autoriteternes förfarande, skall sprida ljus öfver det hela, och alla välsinnades ytterligare samverkan skall upprätthålla den återställda yttre ordningen, så att jag hoppas allvarsammare åtgärder icke skola behöfvas, för att betrygga lagens välde. Men med djup smärta måste jag uttala det: mitt gamla förtroende till en stad, der ens tankan på en dylik handling kunnat uppkomma, och i hvars åsyn den kunnat fullbordas, har blifvit vacklande. Med allvar och mildhet rigtar jag derföre mitt konungsliga ord till det stora antalet af välsinnade i Leipzig, hvilka fäderneslandets och stadens väl och sachsiska namnets ära ligger om hjertat: må de sluta sig nära intill thronen och grundlagen, må de med värdighet och kraft uppträda emot deras sträfvanden, som icke vilja konstitutionell ordning, utan ett tygellöst herravälde för alla, på det lagen städse målte hållas helig, och jag med vanligt förtroende kunna omfatta