. TT DE SEMPPLERR JAY WOLWE TO-TJe Innan jag åter upptager tråden i den framställning af våra inre politiska förhållanden hvaraf jag förra gången lemnade en början, torde jag med ett par ord få vidröra det nordiska studentmötet, hvilket onekligen är den märkligaste tilldragelsen som inträffat sedan jag sist skref. Den nya skandinaviska idfen, som behofvet först föranledde i Danmark och som i Sverige snart fann sympathier, icke allenast på grund af den naturliga dragningskraft som ligger i blodets makt utan äfven förmedelst att den lättare än hos oss, norrmän, väckt erkännande af de vigtiga fördelar sonå en närmare förening emellan de tre rikena onekligen skulle på det hela medföra för den skandinaviska norden, har vid detta tillfälle uppenbarat sig i en fullständigare form än någonsin förut, emedan den varit uppburen af representanter från alla tre folken: Norrmännens deltagande har blilvit tillagd stor betydelse, och det med all rätt, då ideen icke kan anses fullmogen förrän den väl genomträngt alla de till den skandinaviska folkstammen hörande nationer. Att detta redan nu skulle skett, vill Jag ej påstå; men imellertid visar likväl så många norrska studenters deltagande i skandinav-tåget, att Norge icke förblifvit orördt af den rörelse, som skandinaviska ideen framkallat. Denna har åtminstone funnit genklang i de ungas sinnen och framtiden, siger man ju, hörer ungdomen till, och den gör det äfven, så till vida, som de unge äro närmast fåstade vid och naturligast representera de idter och princ:per, hvilka äro årsbarn med dem sjelfva. Idcen, såsom framgången ur omständigheternas egen makt och tidens, kan väl hindras men icke numera hämmas i sin gång, hvarken af örnens klor eller af generalfiskalernes ytterliga ansvarspåståenden. Sjelfva den tvebogsna försigtigheten skall väl slutligen tvingas att gå ur kräftans fotspår och ansluta sig till det glada, förhoppningsfulla tåget som följer idens fjät, intilldess den har utkämpat och uppfyllt sin bestämmelse. Om denna skall sökas i ett förnyande af Kalmare-unionen och under hvilken form en sådan, i våra dagar, kunde tänkas möjlig, det är en fråga som ännu är alltför tidig att väcka och ännu tidigare att söka besvara; så mycket är i alla fall säkert, att folkens frivilligt ingångna och på nationalitetens vidaste grundval byggda inbördes förbund, i vår tid kan, oberoende af dynastier, kabinetter och politiska former, frambringa en unton af helt annan karskter och betydelse än den Kalmarska, kraftfull nog att betrygga och trefaldgöra fridens välsignelser och — i händelse af fiendtligt infall — motståndets krafter. Det skandinaviska studentmötet i Köpenhamn är ett factum, hvilkets verldshisoriska betydelse icke kan förnekas; det är älven af utlänningen uppfattadt från en sådan synpunkt, så väl af dem, hvilka till en del se sakerna skeft, som af dem, hvilka glädja sig åt hvarje fenomen, hvaruti man kan skåda något slags garanti mot Panslavismens qväfvande omfamning. Tyskarne, som herrligt förstå att räsonnera, då andra handla, hafva naturligtvis genast bemäktigat sig detta ämne och bearbetat det i sina tidningar uti flera för oss rätt intressanta artiklar. De helsa Skandinavismen med jubel, under det de söka att gifva åt den en vändning samt deri nedlägga en betydelse, hvilken säkert de Danska skola undanbedja sig, och som icke heller kan af Svenskar eller Norrmän bifallas, såvida de bibebålla ett äkta skandinaviskt sinnelag. 1 sådant fall kan det nemligen icke vara dem likgiltigt om Danmarks gränser upphöra vid Konge Am eller vid Eideren; ty så långt det skandinaviska elementet är herrskande, måste de skandinaviska intressena äfven upprätthållas. Den sanna skandinavismen skall aldrig med likgiltighet kunna åse, att Tyskarne råda der det skandinaviska tungomålet ljuder, eller att en fotsbredd af hvad som verkligen tillhör Danmark skulle afstås till främlingar. Under det fruktan för det tyska elementets utvidgningar och inkräktningar på danska området onekligen, liksom det i sednare tiderna allt mera framträdande sträfvandet hos de serskilda folkföreningar att sluta sig tillsamman efter nationella slägtmärken samt inordna sig under en högre national-enhet, ifrån början bidragit att utbilda den skandinaviska ideen i Danmark, ligger det helt naturligt i Tyskarnes intresse att framställa saken så, som om skandinavismen icke hade det ringaste att göra med den strid, hvilken nu för tiden skakar den danska monarkien i sina grundvalar: att Tyskarne häruti sannolikt missräkna sig, torde finnas af hvad här ofvan blifvit antydt. Oaktadt det i förhållande större antalet norska studenter, som deltog i Skandinav-tåget, i och för sig bör tilläggas stor vigt, såsom ett tecken på det hos oss vaknande intresset för den skandinaviska saken, får denna tilldragelse likväl först sin rätta betydelse, då man sammanhåller dem med andra omständigheter, af hvilka man med en viss grad af sannolikhet kan sluta till den skandinaviska ideens förhållande till allmänna tänkesättet här i landet; ty de resande unga männen kunna, på grund af deras ålder och ställning, väl knappast antagas såsom erbjudande någon fullkomligt pålitlig måttstock för skandinaviska temperaturen i Norge. Men i detta afseende är det icke så lätt att komma till något säkert resultat, då meningarne om sjelfva saken ännu äro här i full jäsning, och den offentliga meningen, hvad skanÅ navion ansår I fEkd Jana 6