Aftonbladet – 23 augusti 1845, sida 3

göra en ekkista, rikt beslagen med metall, sikeskuddar med guldoch silfvertofsar, och en åttc alnar djup graf, murad med qvadersten och kalk. Sjelf stod han med sitt yngsta barn på armen och höll tillsyn öfver arbetet. När begrafningsdagen inföll, uppställdes det snöhvita liket till beskådning i en sal, som var behängd med svart kläde. Presten hade nyss slutat ett rörande tal vid hennes bår, då till Kohlhaas öfverbragtes den kurfurstliga resolutionen på hans klagan. Den innehöll, att han skulle afhemta sina hästar från Tronkenburg, och hotades han derjemte med fängelsestraff, om han vidare rörde vid denna sak. — Kohlhaas gömde brefvet och lät sätta likkistan på vagnen. Sedan en grafhög blifvit uppkastad, ett kors planteradt derpå och liktåget aflägsnat sig, nedkastade han sig ännu en gång framför hennes kalla läger, och derefter skyndade han bort, för att verkställa sin hämnd. Han satte sig ned och utfärdade en dom, hvarmedelst han, i kraft af naturens rätt och den honom medfödda makt, befallde junker von Tronka, att inom tre dagars förlopp återföra till Kohlhaasenbräck de af åkerarbete medtagna hästarne och i egen person bringa dem välfödda i hans stall. Detta bref lemnade ban till ett ridande bud, och befallde karlen straxt rida tillbaka till Kahlhaasenbräck, när han aflemnat brefvet. Då de trenne dagarne voro till ända och ingen infunnit sig med hästarne, tillkallade han Herse, och anförtrodde honom, hvad han ålagt junkern; frågade honom derpå, om han ville rida med till Pronkenburg och hjelpa honom bruka piskan, i fall junkern skulle visa sig trög med stallförinsen. Med ett hurrarop kastade Herse sin mössa