Aftonbladet – 21 augusti 1845, sida 2

vp utSpela all ln vily BADvVA PV) SAG Mega YyLLaA af den. Nåväl, i få ord vill jag omsqvallra för dig, att en läkare i China lyckligt och väl påträffat ett läkemedel, ett slags lifselexir, förnämligast användbart då kuggarna i den menskliga matsmältningsmaschinen börjar gnissla efter smörja, och sjelfva organismen, i följd af förmycken lättja och vällefnad, icke längre förmår att bära upp sig sjelf, utan styckevis faller sönder, endera i löjligheter eller plattheter. Det ifrågavarande restaurationsmedlet består helt simpelt uti en liten flaska Sodavatten, tillagadt på undertecknads husapothek. Som du vet, aldrakäraste min! så innehåller sodavattnet väl sälta, men ingen egentlig bitterhet. Liksom daggen på en halfvissnad gurka, verkar det välgörande på den alsigkomna kroppskonstitutionen, som, enligt min enskildta öfvertygelse, är den enda konstitution att glädja sig åt. Men sodavattnet eger ännu en annan förvånande egenskap; den nemligen att återuppväcka den genom för mycken öfverretning domnade aptiten, detta helsans aldra säkraste kännetecken. Emottag derföre, lilla söta Moster, den flaska som jag här afsänder, och medgif: att mitt vatten verkeligen för dig är en lifsens källa, i hvilken du, lik en ny Narciss, kan taga reda på dig sjelf, utan fruktan likväl att som han, bli förälskad i den ovala spegelbilden. Gutår! 2 Glaset. Efter vi här tala mellan fyra ögon, så vill jag oförställdt säga dig, att du borttappat hela det rika förrådet af ditt fordom så beprisade skönhetssinne, denna kärlek till allt rätt och godt, hvarmed du fullskref ditt dråpliga arbete om Lifvet och Döden, ett snillefoster, som ehuru dödfödt, likväl hade den lyckan att öfverlefva sin auktor. Eller hur på annat sätt förklara din stränga och obilliga recension öfver Albano, och öfver hans upproriske Erkebiskop samt Konungen, dessa evigt, lysande morgonstjernor på Sv. vitterhetens något dunkla horizont? Men icke nog med skönhetssinnet, du har äfven, goda Moster, förlorat minnet, hvilket åter betyder ålderdomsröta. Säger du icke om Erkebiskopen: att denne aldrig existerat i verkligheten, liksom ville du med flit slå historien vid örat, eller ock af ren öfvertygelse påstå: att en Erkebiskop aldrig kan vara rebell. Men hur hänger nu detta tillsammans med följande citat af Geijer: Erkebiskop Knut och Peder Sunnanväder infördes i Stockholm, klädde i trasiga chorkåpor, sittande baklänges på utsvultna kampar, den ene med en halmkrona, den andre med en : biskopsmössa af näfver på hufvudet. Utklädde gycklare stojade omkring dem och ropade: här kommer en ny konung herr Peder Sunnanväder. Så fördes de kring staden och måste sluteligen dricka brorskål med bödeln. Men jag förstår, du har troligen i Albanos målning. af prelaten, upptäckt vissa slägtskapstycken mellan något tillhörande det förflutna, och något tillhörande det närvarande, men detta är ett misstag af grofart, ja, nästan värre, än om man skulle misstaga sig på en långchatekes och en matsedel, en ungtupp och en kapun, på en stekvändare eller en mathämtare eller på en måttlighetsvän och en — storätare. Gutår! 3 Glaset. Att du ej gillar Konungen, må vara din ensak, bästa Moster; men var öfvertygad om att de lemnade utdragen ur din beskrifningsjournal, skola med tacksamhet användas af Albano; särdeles de der historiska upplysningarna, t. ex. att Gustaf IV Adolf var högst elegant, samt hade en grann figur; att han palltid (!?) bar gula byxor, och att han ej bar ,blanka utan polerade stöflor, 0. s. v. Dock tillåt mig, för slägtskapens skull, uppriktigt säga dig, att ditt slutpåstående om de ohyggliga scenerna med drottningen, hvilka du kallar diktade,, åter tvingar mig att påminna dig om nyttan af att läsa historien — med följande lilla tirad: Envers ses domestique, le roi Gustave IV Adolphe, etait inconstant, capricieux et plein de violence. Les expressions de chere amie, dont elle (drottningen) se servait parfois en sadressant å ces dames, furent å jamais prohibee. Il chassa les malbheureuses demoiselles de sa cour, et menaca de renvoyer la reine å Bade. Gustave tait assez triste, livr å de profondes refiexions, quand la reine se prösenta devant lui. Tombant å ses pieds, elle baigna sa main de larmes, et le supplia davoir pitie delle et de ses enfans. La nature parut un moment cmouvoir son coeur insensible, la compassion se peignit I dans ses yeux affaisses; mais des que la reine eåt nommå son frere comme mådiateur entre son I cpoux et Buonaparte, Vaffabilitö du roi disparut soudain; et, se livrant å un excds terrible de coIlöre, il saisit vivement la reine; et la poussant avec violence, il FPetendit sur le parquet, sans connaisance et hors detat dcouter les maledictions qwun poux fureux langait contre elle et I contre toute sa famille,. (Cohen.) Förlåt mig, aldra käraste Moster, om jag med dessa händelsers framdragande kommit något att störa din I middagslur samt bevisat, att du vill gälla såsom len liten historia för dig sjelf. Gutår, och skål I för den upproriske Erkebiskopen, och dito en för Gustaf IV Adolfs dynastil Ar du nu nöjd? 4 Glaset. Dyrkade Tante! Obeskrifligt löjlig är din lösa förmodan, att Albano möjligen varit författare till I det der roliga talet i Aftonbladet; ty väl kan AlI bano gäsa, liksom sitt eget sodavatten, men icke