Aftonbladet – 20 augusti 1845, sida 2

ör — — höll honom tillbaka. Han var icke sjelf fullt öfvertygad, om hans motståndare förtjent det, dämpade derföre sin hetta och frågade med lägre röst, under det han strök mankerna på sina hästar, hvarmed hans dräng så hade förbrutit sig? — Den slyngeln har här på gården visat sig stursk, svarade fogden, derföre att han måste föra sina ök i ett annat stall, och fordrade, att ett par hästar, tillhöriga tvenne junkrar, som kommit på besök, för den sakens skull skulle ligga på gatan. — Hur gerna skulle icke Kohlhaas i detta ögonblick velat hafva sin dräng tillstädes, för att höra hans utsagol — I detsamma kom junkern från jagten med en svärm riddare, svenner och hundar, hvilka sistnämnda straxt började ett mordiskt t utande, då de sågo den fremmande. Junkern frågade efter förhållandet. Fogden svarade, att Kohlhaas vägrade att kännas vid sina hästar, emedan de voro något begagnade, och framställde härunder hästhandlarenssak i den falskaste dager, — Det är icke mina hästar, stränge herre! ropade Kohlhaas, det är icke samma hästar, söm voro värda trettio guldgyllen. — Om den drummeln icke vill kännas vid sina hästar, sade nu junkern; med en flyktig blekhet på sina kinder, så kan han låta dem stå qvar. Giänther kom, ropade han, kom Hans! och skakade dammet af sina underkläder. Hemta vin! Och derpå gick han in 1 borgen. (Forts. följer.) a enn — ÅnGBåtsexpLoston. Den 4 sistl. Juli på eftermiddagen skedde en förfärlig explosion ombord på ångfartyget Marquette, som höll på ått lemna NewOrleans för att begifva sig till Cincinnati. -Ångpannan, samt salongen och däcket till hjulhusen förstör