Aftonbladet – 20 augusti 1845, sida 1

icke tänkt på eller trott behöfvas. Väl sjutto; gånger i sitt lif hade han kommit här förbi uta pass och hade aldrig hört någon förordning an gående sådant. Han bad derföre fogden ej up pehålla honom, utan låta honom rida vidare Fogden svarade, att det icke för adertonde gån sen skulle lyckas honom att smyga sig igenom utan antingen miste han här lösa passet elle också återvända dit, derifrån han var kommen — Hästhandlaren, som började känna sig förbittrad öfver denna olagliga beskattning, betänktt Sig först ett ögonblick, steg derpå af hästen, som han lemnade till sin dräng, och yttrade, att har sjelf ville tala med junker von Tronka. Han fanr honom vid bägaren, skrattande och stojande i er krets af muntra vänner. Junkern frågade, hvac ban ville, riddarne tystnade och betraktade der fremmande mannen. Men knappt fingo de hör: talas om hästar, förrän hela skaran ropade: Hä star! Hvar finnas de? och som regnet nu had upphört, skyndade de ned på gården för att bes: dem. Den ena berömde brandfuxen, den andr blacken, den tredje skymmeln. Kohlhaas mente att hästarna ej vore bättre än ridlarne, son skulle rida dem, och uppmuntrade dem att skaf honom afsättning. Junkern fattade synnerligt tyckt för ett par vagnshästar. Förvaltaren bad honom köpa dem, emedan ett par äfven behöfdes för arbetsvagnen, men junkern fann dem för dyra och anmärkte, att Kohlhaas finge resa till kung Årthur och riddarne af taffelrunden, om hån vill blifva af med sina gångare. Imedlertid såg Kohlhaas, hur förvaltaren och borgfogden hemlighetsfullt hviskade sins emellan, och liksom drifver af en dunkel aning, bjöd han junkern hästarns