Aftonbladet – 18 augusti 1845, sida 2

;ch min syn. Således bör jag äfven tacka dig ör dem! Akta dig för att skämma bort mig med smicserl skämtade Theodor; hvem vet om en gång lu synes mig mindre öm, om jag ej då finner nig frestad att ånyo plåga dig, för att föda vår särlek på nytt igen! Hilma svarade med en blick som sade: Det nå du gerna, ty detta fall inträffar ickel, Men,, fortsatte Hilma, jag förstår ej alt jag icke igenkände dig. — och hvarför dölja dig så? Någon förändring af rösten och det fremmande: språket. underlättade mitt inkognito. Då jag så djupt kände vidden af minaskulder till dig, var det blott såsom okänd jag vågade nalkas dig, som jag tyckte mig kunna i någon mon afbetala dem. För att ej röja mig, fick ej din mor vara närvarande. För prosten var jag en fremling. När sedan åsynen af dig förtäljde den sköna sagan om din milda försakelse, ditt fridfulla sinne; när minnet af vår ungdom framstod så klart för mitt sjunkna mod; när vid allt detta. kärleken till dig återvaknade i mitt hjerta, starkare än den någonsin fordom brann der, — då blef det mig dubbelt angeläget att dölja operatören; ty tacksamhet fick ej inverka på ditt beslut; — endast kärlek kunde så glömma de oförrätter du lidit, att du skulle kunna blifva lycklig vid min sidal Under dessa och dylika samtal vandrade de båda makarne länge upp och ned i det månbelysta galleriet. Det var så mycke et ima ville fråga, så mycket de hade att förklara för hvarandra. Innan hon om aftonen gick till hyila dan. hon hade uppsändt sin tacksigels fadrens tron — för denna, för alla som väntade henne, utropade hen, I marne mot himlen, likasom för att farna af de tusende stjernor, som tin drade deruppe: Nu, min älskade fader! ser du din dotters sällhet, och vredgas ej mer öfver den otacksamme Theodor ! hed , och Setill AllSLUT.