Aftonbladet – 15 augusti 1845, sida 2

skåda sin välgörares drag — ack! dem hon för evigt ville hafva gömt i sitt hjerta! Hvad bon ångrade alt icke hafva läst engelska, som Theodor en gång föreslog — då hade hon kunnat sjelf framföra sin tacksamhet, som nu prosten fick tolka; ty doktorn talade icke svenska, och blott få ord hade hon hört honom yttra till de kringstående; men poaktadt de främmande orden och accenten, var det något i hans röst som inträngde i hennes själ och kom dess ömmaste strängar att vibrera. Aldrig glömde bon ljudet af hans sista ord: DÖnt forget meln Fåfänga hade alla hennes försök varit, att få med nigon gåfva visa sin erkänsla — äfven det! gjorde henne ledsen. Men denrörelse, hvarmed han vid afskedsorden förde hennes hand till sina läppar, och den varma tår hon kände falla derpå, öfvertygade henne, att han funnit sin belöping i medvetandet af den lycka han skapat. Ingen penna förmår teckna den förtjusning, hvarmed Hilma skådade omkring sig, då hon åter fick begagna sina ögon. Hur himmelskt skönt syntes henne ieke nu, äfven hvad hon förr med likgiltighet skådat. Ack! hvarföre är det nödvändigt att menniskan måste förlora det goda, Gud skänkt henne, för att rigtigt veta uppskatta dess värdel... (Forts. följer.) —t — DEN ELSKTRISKA KANONEN. Uppfinnaren al detta nya förstöringsverktyg har begärt att dess verkan måtte pröfvas af Engelska artilleriförvaltningen. En kommission har i anledning deraf anställt profskjutning dermed, och resultaten hafva visat sig alldeles förvånande; det bör likväl anmärkas, att kanonen ännu blott har en ringa kaliber, så att kulan