Aftonbladet – 15 augusti 1845, sida 2

ft md ÄRE rr Äkad, skulle, bereda honom, vore fullkomlig belöDing; dessmtom, då han ej var känd, kunde den som anförtrodde sig åt honom, med skäl anse sig våga mer, än det kostade honom att använda sin ringa konst. Så talade han, och vet syster, jag blef rigtigt förtust i karlen och skyndade nu hit för att höra hvad j sägen om saken; — om kära syster vill framkasta den för Hilma. Vill hon våga det, så har jag plats för henne i min vagn; ty bland doktorns vilkor är, att ni ej skulle vara närvarande. Den minsta sinnesrörelse kunde blifva menlig vid operationen — och han menade, al! om Hilma visste er i grannskapet, skulle er orc kanske verka på henne. Ja, maken till karl ati förstå sig på att vara omiänksam och grannlaga har jag aldrig hört Tacksamt tryckandejfiden deltagande vännens hand, skyndade modren ut till Hilma för att medde!a henne allt, och öfverlemnade åt hennes fria val att våga försöket. Hilma darrade af rörelse vid tankan på möjligheten att återfå sir syn, och när hon tänkte på allt hvad hon had att vinna för sig och sin mor — huru litet ati förlora — då tvekade hon ej, utan följde prosten förtroendefull, beredd att med undergilvenhet sc äfven detta sista hopp bortdö. Hvem förmår beskrifva de känslor, hvarmed mor och dotter åtskildes? — — — Operationen hade lyckats!... Hvilket baf a! sällhet dessa ord innebar för de båda invånarinnorna på Fridhem! — Men Hilma fick ännu ej njuta deraf. Genast förbands hennes ögon och hon fick blott småningom vänja sig vid dagern. Det smärtade henne djupt, att icke hafva fått