Aftonbladet – 15 augusti 1845, sida 1

Ett rykte sade de ensliga på Fridhem, att dok. tor Stjernfeldt, med sin grefvinna, sökt dem i E. och vid underrättelsen om alla förändringar deras öde undergått, hade de, mycket bestörta, afrest. Men de satte föga tro till denna berättelse Oaktadt all gamla Märthas pratsjuka, ingaf dock hennes tillgifvenhet för Hilma henne nog grannlagenhet att tiga med hvad hon viste, då de ej vidare hördes utaf. Någon tid derefter fick prostinnan ett bref, hvarpå stil och sigill voro henne obekanta. Deruti låg 400 riksdaler med en anonym anhållan, att hon ville mottaga det från en gammal bekant, som lärt känna deras bekymmerfulla belägenhet, och önskade att af sitt öfverflöd kunna meddela dem litet lindring; men begärde hennes tystnad — äfven för Hilma. Gumman tackade Försynen, som genom goda menniskor alltmera lättade deras bördor och hennes moderliga hjerta — som var sig likt, äfven mot den otacksamme sonen; — sade henne, att det kunde vara från Theodor, ehuru han begagnat någon annans hand att afsända det, Derföre uppfylde hon troget vilkoret att tiga, och använde penningarne för Iilmas glädje och nytta. En del insatte hon isparbanken, hvarmed hon redan börjat af sina knappa besparingar, för Hilmas framtid — då bon ej mer skulle få vara hos henne. Det öfriga användes att skaffa böcker att läsa för dottren m. m. Flera gånger emottog hon sedan bref afsamma hand och innehåll; och detta användes troget på samma sött. Ibland de lyxartiklar, som nu syntes i den tarfliga boningen för Hilmas glädje, var tidningar. Då de ankommo, föreläste hon allt hvad som kunde intressera Hilma. Här