Aftonbladet – 15 augusti 1845, sida 1

VV namn. Sedan bade hon väl i stora verlden oft sett exempel derpå; men aldrig tänkt på att Theo dor fått allt detta med henne. Men nu, då miss tankan en gång var väckt, tjenade Theodors för ändring blott att öka den. Då han undvek at visa henne sina strider, misstog hon sig om de ras grund. Hon såg ej kuru den slumrande ån grens gnista hade i hans bröst utbredt sig till el härjande brand. Hon trodde sig se den åter väckta sanna kärleken till Hilma — hittills för qväld, då han skördat fördelarne af den för hen ne sjelf hycklade. Ack! om hon hade kunna förmå sig att genast yppa för honom sina tvifvel; o, då hade det varit honom lätt att öfverlyga henne om huru orättvist hon fäst sig vid gummans tydning. Men hon ville sjelf utforska honom — och hennes irring blef en fix ide,som utsläckte hennes lefnads ljus. Ej blott det inre — nej hennes svaga fysik uppehölls ej längre a det, som mer än Theodors läkarekonst hade ingifvit henne lifskraft och lefnadslust! — Nu var det förbi med både det ena och andra, och alla Tlh:eodors bemödande, då han märkte faran, utan att ana dess orsak — alla tillkallade läkares råd kunde ej åter tända den slocknande lampan. — Dock, medan den ännu svagt flämtade, då hon såg hans qval, hans ömhet — då återkom den fordna tillförsigten. Hon såg i hans öga och fråsade med en blick, som tycktes äga öfvermensklig glans: var din kärlek sann?, — Och hans svar, hans blick återfödde tron derpå. Då hennes anda kort derefter flyktade till sitt hemland, varlemnades det fordna leendet på läpparne och ett uttryck af salighet öfver det ännu i döden bildsköna anletet. — —