Aftonbladet – 13 augusti 1845, sida 1

— — — — — — — — ———. Vid hvarje steg Theodor tog, vid hvarje blick han kastade omkring sig, kom Hilmas bild honom till mötes. Han kände att han gjort henne en himmelsskriande orättvisa, då han förnekat hennes trogna kärlek. Ja, det var något i hans hjerta, som äfven ville bevisa att det var mer än brodersvänskap, han hyst för henne, Då de hunnit fram till boningshuset, syntes der så tomt. Blott en gammal gumma syntes, sysselsatt att kratta gården. Henne frågade de om prostens voro hemma. Nej) ljöd svaret, xmen di kommer la te afta.n Gudskelof!, utbrast Amelie och drog djupt efter andan. Då kan jag hinna hemta mig, och hon nedsjönk på en soffa under den stora lönnen, som prosten Hederman med egen hand planterat. Att Theodor tänkte detsamma, syntes på den häftighet hvarmed han aflägsnade sig. Han tycktes vilja undvika sjelfva Amelies blickar, då han tog vägen nedåt den gamla favoritplatsen vid sjön. Gumman, som plågades af sin ålders vanliga nyfikenhet, nalkades småningom soffan der Amelie satt, under förevändning att öka den bukett lille Axel börjat samla. Helt vördsamt frågade hon, om nådi herrskapet bodde långt bort. — Amelie svarade vänligt — så var hon mot alla — och gumman fick allt mera mod och blef ganska språksam. Amelie frågade om hon var i tjenst hos prostens. Ack nej!, svarade gumman; ,ja va hos gamle prosten Hederinan, tills han ia sin ögen ihop. Sen ..x Hvad,, utbrast Amelie, ir prosten Ilederman död ?) Ja visserli. Dä blir nu två år sen, kommer