Aftonbladet – 12 augusti 1845, sida 1

mi HILMA ELLER PRESTDOTTERN). EN ROMANTISK BERÄTTELSE AF THELMA. XL. Det är ej mer i den täcka prostgården E. vi gå att uppsöka Hilma. Lugnt och stilla, som han lefvat, hade prosten gått till den sista hvilan. Enkan och dottren hade redan lemnat det kära stället. Fridhem, det lilla ställe vi omvämnt såsom af prosten inköpt för enkans räkning, var nu deras bostad. För att betala den skuld de sista årens förluster ådragit dem, hade de måst sälja det umbärligaste och bortarrendera nådåren, hvaraf de hoppades få något i behåll. Dock var det med yttersta flit och sparsamhet de funno sin bergning med detta lilla och afkastningen af gården. Den låg omgilven af vacker löfskog, långt från väg och sjö. Äfven den sednare skulle Hilma sakna, som var henne så kär sedan barndomen. Men ännu var ej måttet rågat af den bittra kalk hon måste töma. MHvarför, vill menniskan så gerna fråga, hvarför skola de goda, de ädlaste ofta lida mest här på jorden. Svaret finna vi ofta först i döden, som löser alla lifvets gåtor. Dock mången gång blir detta hvarför oss äfven klart här nere, då eldprofvet är genomgånget och den deri luttrade går lyckligare öden till mötes. Det var en klar, ljus sommarmorgon. Dagen helsade gladt in genom fönsterrutorna i enkans sofrum. Redan satt den trägna vid sitt arbete, så tyst, för att ej väcka den, som hon trodde, s lumrande Hilma. Hon hade så ofta om nätter) Se Aftonbl. 4 176, 177, 178, 179, 180, 181, 182 och 183.