Aftonbladet – 11 augusti 1845, sida 3

-I större by. Ännu är det okändt hvilken af de söde r Ifrån staden närliggande byar olyckan träffade. Upsala d. 9 Aug. Till landshöfdinge-embetet har inkommit en rapport af följande bedröfliga lyI delse: Förlidne Söndag den 3 i denna månad, kl. q emellan 6 och 7 på aftonen, inträffade inom öfverI Grans socken en orkan med stark åska och hagel, Isom förorsakade stor och för åtskillige jordbrukare högst känbar förlust. Ovädret härjade förnämligast på Storkumla, Lillkumla och Dannkumla, samt nägon del af Jädra, Säby och Eneby byars ägor, der icke allenast den i full mognad varande rågen blef Ihelt och hållet urpiskad, utan halmen till alla andra Tsädesslag, tillika med potatiskålen afbruten och till ljorden nedslagen; hvarigenom all gröda blef i grund förstörd. — Haglen, som hade ansenlig storlek och ljemväl urslagit åtskilliga fönsterrutor i byarne, lågo Itill myckenhet qvar i dikena ännu påföljande morgonen. — Vid Nyckelby rusthåll inom samma socCT ken, tillhörigt Hr brukspatronen, kommend. och riddaren friberre Tamm, slog äskan jemväl ned och antände ett för 3:ne är sedan nybygdt. utmärkt välinredt oxhus, som, jemte stall och vagnslider och en bod i trenne afdelningar, inom en kort stund blef lågornas rof, tillika med å skullarne varande omkring 100 lass hö.n — Uti ett strömdike mellan Öhrs och Östersta byar, närå Tunalunds gästgifvaregård i Hjelsta socken, påträffades af några slotterkarlar från förstnämnde by, Lördagen den 96 Juli, skeletterne efter tvenne menniskor. Kronolänsmannen ansåg sig ej böra uppgräfva dem utan provincialläkarens närvaro, till hvilken skrifvelse genast afgick. Sedan Hr doktor Martin och kronolänsmannen , Tisdagen derefter, infunnit sig på stället, påträffades, vid anställd gräfning, ytterligare tvenne menniskoskeletter. — Någon upplysning om hvilka dessa personer i lifstiden varit eller huru de omkommit, har ej kunnat erhållas. Doktor M. fann anledning förmoda, att de legat i jorden öfver 400 år, men inga tecken till föregånget mord förmärktes. Marken, der skeletterna funnos, är mycket lös, så att flere alnars stänger kunna nedföras, utan att fast grund märkes; och hafva åldrige ännu lefvande män i närgränsande byar upplyst, att ängsmarken , der händelsen timat, i deras barndom stått under vatten, så att deröfver vintertiden legat is, som allmänt begagnats till vinterväg. Det är således troligt, att ifrågavarande personer derstädes nedkört och omkommit, hvilken förmodan än mera styrkes deraf, att underkäken till en häst äfven funnits bland menniskobenen. (C.) Götheborg d. 6 Aug. Premierlöjtnanten Hr V. Ameen har af Sjömannasällskapets i Götheborgs direktion blifvit antagen till öfverlärare vid dess härvarande takelskola, i ledigheten efter Hr kapten J. Lilliehöök, som blifvit kommenderad att tjenstgöra vid K. M:ts flottas station i Stockholm. — En i högsta grad tragiskt och beklaglig olyckshändelse inträffade i Lördags afton nere i Halland. Prosten J. J. Thomwus från Christianstad, hvilken under sommaren begagnat baden i Warberg, befann sig på besök hos prosten i Grimmeton, Dr Bexell, med hvars dotter han sedan flera år varit gift. Om Lördagseftermiddagen lät prosten Thomzxus spänna före sin vagn, för att, tillika med trenne sina barn, besöka sin slägting, prosten Bexell i Harplinge. Fram på aftonen började det att regna, och inom kort utbröt ett det allraförfärligaste åskväder. Hela himmelen tycktes understundom stå i brand af de stora och täta blixtrarne. Som det imedlertid nu icke var så långt fram till målet för resan, så beslöt prosten Thomeus att fortsätta densamma. Berlinaren, i hvilken barnen sutto, körde förut; sjelf åkte Hr Thomeus efter i en ensitsig chäs-kärra. Då det imedlertid blef allt mörkare och mörkare, och slutligen så, att drängen, som körde stora vagnen, icke. utom vid skenet af blixtarne, kunde se vägen, så steg prosten Thomzeus ur sitt åkdon, band sin häst fast vid en af fjedrarne på den förutgående vagnen och gick sjelf fram till hästarne, som voro spända för densamma, för att, så vidt möjligt var, se till, att de i mörkret icke afveko från den rätta stråten. På detta sätt hade han gått ungefär 5 minuter, då tätt framför vagnen syntes liksom en bred eldstrimma, på hvilken omedelbarligen ett förfärligt åskslag följde. Hästarne stegrade sig, och drängen, som körde dem, höll af den starka tryckningen på att falla af kusksätet. Då man ändtligen hunnit sansa sig, utropade ett af barnen, en flicka om 13 år: Hvart i Guds namn tog pappa vägen! Knappast hade dessa ord kommit öfver hennes läppar, då flere tätt på hvarandra följande blodröda blixtar upplyste den hemska skådeplatsen och visade för den förfärade körsvennen och de ängsliga klagande barnen prosten Thomei kropp, liggande framstupa omkring 3 alnar framför hästarne, som skälfde i hvarje led. Drängen steg nu ned från kuskbocken och skyndade fram till prosten, i det han frågade, huru det stod till med honom. Då intet svar följde, fattade drängen i kroppen och sökte att uppresa densamma; men icke det ringaste tecken af lif förmärktes. Sedan det ändtligen med skjutsbondens tillhjelp lyckats drängen att få den liflösa kroppen in i Vagnen, fortsattes den sorgliga färden fram till Harplinge prestgård, der man inom kort inträffade. Sedan prosten Thomzus blifvit inburen och afklädd, visade sig snart, att allt hopp om hans vederfående var fåfängt. Åskstrålen hade gått in genom hattkullen, i hvilken den lemnat ett rundt hål efter sig; vid näsan hade den dejat sig, och den ena grenen af densamma hade gått ut förbi ögat öfver venstra axeln: den andra åter hade under kläderna följt högra sidan, splittrat klockan, smält urkedjan, fortsatt sin kosa nedåt benet, der den sönderslitit det ena stöfvelskaftet, och slutligen vid foten, som man kunde förmoda, gått ned i jorden. I ansigtet, der den elektriska gnistan delat sig, syntes tvenne breda, rödblä strimmor; på högra silan af bröstet och underlifvet nedåt låret var huden fsvedd; för öfrigt var ingen enda klädespersedel ;vedd eller uppbränd. Ingen af hästarne, eller de i ragnen sittande personerne, hade af åskslaget erhållit lågon kontusion; men väl hade ett par af de sistlämnde för några ögonblick förlorat sansningen. — föramn JAlh Ah amsmae cam Htoifvit flaxma Lo etarn AA mm AM mm EAA I MM -—A