Aftonbladet – 11 augusti 1845, sida 2

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — I thorsdags afton inkommo två karlar på hyrcuskkontoret vid Röda bodarne, oeh sade sig vilja rexla en sedel å 500 riksdaler banko, hvarpå hyrcuskåldermannen W.-. svarade, att han ej vore i tillälle dertill; men en tillstädesvarande kryddkramuandlare erbjöd sig att vexla med dem, om de ville ölja honom till hans bod. Vid detta tillbud aflägsnade sarlarne sig hastigt; detta syntes misstänkt, en hyrcuskdräng eftersatte dem samt lyckades upphinna och Då Clara kyrkogård fasttaga den ene, som befanns vara förre artilleristen Johan Oscar Nordholm. Den indre karlen undkom. Nordholm öfverlemnades åt Holisbetjeningen, för hvilken han uppgaf att han träfat en för honom okänd mansperson på Riddarhusorget, och då de i sällskap rott öfver till Röda bodarne, hade den obekante bedt Nordholm efterhöra hvar han kunde få vexla en 500-bankosedel, den N. likvisst icke sett. Nordholm, som vid tillfället var öfverlastad af starka drycker, blef insatt uti Kastenhoffshäktet. Denne Nordholm är samma person, som, då stölden af Brandstodsbolagets kassakista skett, föregaf sig kunna lemna vigtiga upplysningar derom, och äfven berättade en lång historia om huruledes kistan blifvit nergräfd uti en malmgård på Ladugårdslandet m. m., hvilket sedermera upptäcktes vara helt och hållet ogrundadt, och man kunde således förmoda, att Nordholms uppgift om ofvannämnde vexlingsaffär också vore en saga, ett foster af liflig inbillningskraft eller delirium tremens. Så var äfven förhällandet. I poliskammaren tillstod Nordholm att han uti sitt druckna tillstånd pratat i vädret. — För fylleriet blef han dömd till fyra dygns fängelse vid vatten och bröd. — Förra veckan var rik på gräl och slagsmål. Natten emellan tisdagen och onsdagen föreföll ett sådant uppträde på Kindstugugatan, hvilket länge störde sömnen för i grannskapet boende personer. En källarbetjent, en dräng och en machineriarbetare uppgifva, att de ifrågavarande natt längsamt gått gatan framåt, då en röst från den bekanta spelklubben uti huset M 12) frågat dem: hvad är ni för polisspioner, hvad går ni och spekulerar efter? hvarpå en af dem svarat: pvi äro inga spioner, sköt ni ert fjufspel och låt oss gå i fred! Detta hade haft till följd, att tre personer rusat ut från nämnde hus samt med slag och knuffningar öfverfallit källarbetjenten och hans sällskap, hvarvid den förstnämndes nya rock blifvit sönderrifven. Vid de misshandlades nödrop hade polisuppsyningsmannen Hellström, åtföljd af en stadsvaktspatrull, skyndat till stället; vid deras ankomst hade två af våldsverkarne flytt in i huset och slagit igen porten efter sig; den tredje, förre trumpetaren Bergman, hade ej hunnit undkomma, och blef således, äfvensom de öfverfallna, uppkallad till polisen. Trumpetaren Bergman nekar att hafva Slegit någon; han uppgifver att sedan man, för att få tala med honom, bedt honom komma ned, och han det gjort, hade han blifvit öfverfallen, och då endast gått försvarsvis till väga. Han kände icke de personer, som jemte honom skulle hafva deltagit i slagsmålet. En af målsegarne trodde sig dock veta att en af dem vore vaktmästaren Wannberg, och denne var, af sådan anledning, uppkallad i poliskammaren i lördags, inställde sig, men nekade. Målet blef remitteradt til kämnersrätten. I Onsdags afton inkommo på en krog uti Drakens gränd några spannmålsbärare, hvilka tycktes vara mycket uppretade, synnerligen på sjömän. Två sådana, som voro inne på krogen, blefvo utan all anJ:dning öfverfallne och kastade under bordet. Näsngsidkerskan skickade efter polisbetjening och efter en stund ankom polisuppsyningsmannen Nelson. Emedlertid hade en mängd spannmålsbärare samlats på krogen och på gatan. Då uppsyningsmannen viPro Et NNE NON EC RN RE AG OK AGE Ira era