HILMA ELLER PRESTDOTTERN. EN ROMANTISK BERÄTTELSE AF THELMA. X. Så fortgick vintern och våren kom. Då man rån Svaneborgs fönster såg det vida hafvets isfria böljor, på sina stolta ryggar bära svällande segel och rykande ångskepp, då rustade sig dess innevånare att följa med på den muntra färden. Söderns milda luft skulle återställa grefvens förlorade hälsa, och stärka Amelies, som åter började vackla. Dessutom skulle de, som så många andra sina likar, besöka Europas större cirklar och bese dess märkvärdigheter. Naturligtvis skulle den för dem alla oumbärlige läkaren följa med. Han såg således alltflera af sin ungdomsdrömmar uppfyllas. Redan var hans rygte stort i hemlandet. Få af hans landsmän trodde sig ännu kunna mäta sig med honom. Nu skulle han få besöka utlandets ryktbaraste lärde och de ställen hvarifrån de spridde sina kunskaper kring verlden. Ett af vänskapen dikteradt inbjudningsbref, att som Amelies sällskap följa med, hade satt Hilma i en svår frestelse; men intet ögonblick svigtade .hennes dotterliga pligtkänsla, ehuru väl hon insåg huru mycket hon försakade. Fruktande att finna en förledare äfven i sina föräldrars ömhet, meddelade hon dem icke en gång förslaget, förr än hon afsändt sitt tacksamma nekande svar. Och den glädje de vwisade öfver detta nya bevis af hennes barnsliga kärlek, som de tillika med ömhet förebrådde henne, blef den ljufva lön hon fick. ) Se Aftonbl. 24 176, 177, 178, 179, 480, 481 och 482,