Aftonbladet – 9 augusti 1845, sida 1

han brutit, och då återväcktes missnöjet blott af att se Hilma sorgsen, eller då han genom lidna förluster oroades för hennes framtid. Som läsaren torde påminna sig, var alltid prostens kassa hans församlingsboars bank. Sällan kommer en sorg ensam. Så blef ock fallet här. Just då den säkra utsigt föräldrarne hade för dottrens framtid, förmörkades, förlorade äfven prosten betydliga summor, som medtogo allt det lilla han samlat, för att lemna henne en hederlig hemgift. Ökade skulder hotade till och med det lilla obetydliga hemman han inköpt för att bereda sin gumma en egen fristad. Han kände sina krafter aftaga och motsåg med oro den tid då mor och dotter skulle vänlösa öfvergifva den boning, som sett dem båda födas. Djupare veck än åldrens, lade sig på den ädle gubbens panna; och i sin lefnads höst kände han mången gång den förtröstan svigta, som följt honom lifvet igenom. Bittert utbrast han då vid tankan på Theodor: ,Min son, min son, hvi gjorde du mig detta ? Men han stred emot Pröfningen och kände sin lugna tro på försynen återvända. Då tackade han den Fadershand, som ännu ansåg honom behöfva aga. (Forts. följer.) — — EN AUTOGRAF AF TURKISKA SuLtaAn. Innan storfursten Konstantin lemnade Konstantinopel, yttrade han sin önskan till Sultan alt, såsom minne af denne monark och sammanvaron med honom, erhålla några rader, skrifna af Sultan egenhändigt, för att förvaras i storfurstens album. Sultan satte sig genast ned och skref tvenne stanzer på Turkiska, hvilka i ordagrann öfversättning lyda på följande sätt: Den, som bereser verlden, vet mera än den, som lefver länge. All draga ut ur sitt fädernesland, är en polityr tr menniskans uppfostran. Den sista stanzen innehäller en Turkisk ordlek i orden draga ut ur och polityr, hvilken ej i öfversättning kan återgifvas.