Aftonbladet – 7 augusti 1845, sida 3

-noga inlåst i herrns kabinett, eller med sirli I gardiner höljda i fruns boudoir, efler, om mi: lej har tillfälle härtill, i förstugan eller i korrid ren. Om det nu inträffar att en bok behöfve Iså är det antingen för besvärligt att gå till sk Ipet, eller är nyckeln cj till hands — så vic Jicke, såsom torde vara vanligast, man helt oc Tbållet glömmer att man har några böcker. I) Huru mycket annorlunda i England! I hvar Tvälbestäldt bus der, är ett biblioteksrum lik nödvändigt som ett förmak, som en matsal, som kök och sängkammare, och the libraryn fir Ines alltid, midt i raden af drawingrooms, dre singrooms, deningrooms ete. Detta library är icke, såsom ofta hos oss, e tomt, otrefligt rum, på sin höjd möbleradt mc några stolar, ett bord med skrifdon midtuli, ell i skrifbordets ställe måhända med en bilard, så som jag stundom sett hos våra förnäma. Ma har tvertom med förkärlek sörjt för dess kon fortabla inredning, försett det med beqväma mö bler, en städse flammande kamin-eld, och fami jens medlemmar tillbringa i detta rum en sto del af dagen. I många bus är det bruk alt ät frukost i the library); i andra tillbringar ma der aftnarne, tiden mellan dinern och thetimmar Borden svigta under tyngden af praktoch planch verk, almanaks, keepsakes och nyheter för dager bland hvilka man ser damernas musikalier, dera sömnader och andra sirliga handarbeten söka si plats; och rundt omkring stå, smakfullt ordnad i vackra repositorier, engelska litteraturens klas siker, historiska, geografiska samt andra ordböc ker, jemte de berömdaste Siandard-books, i nä stan alla grenar af menskligt vetande. Hvarje vrå af rummet, som ej är upptagen a möbler, är uppfylld af böcker; ja, sjellva dörrarn äro så öfverfullt betäckte af fastklistrade boktit lar, titel-omslag, ryggar ete., att det ser ut son skulle engelsmänen hafva en formlig afsky fö alla luckor i ett bibliotek. Här bohöfves ingen bibliotekarie, ty icke blot i buset, hva utan äfven husmodern och döttrarn: i buset, hvilka uppväxt midt ibland dessa böc ker, finna sig här så väl till rätta, att det jus är en glädje att se dem sysselsatte med eftersö kande cch framtagande af böcker. Och dett gäller icke blott tör lärda eller för sådane familj fåder som mer eller mindre måste syssesätta si med vetenskaper; utan äfven för gentlemen oc! noblemen och öfverhufvud för alla personer son äro nog välmående att kunna anskaffa sig någri böcker, alt kunna lefva anständigt. Det är en hela landet allmän företeelse, ett högst anmärkningsvärdt drag i engelska sederna och gör den stora, upplysta och velgiriga nationen ära att de gifva biblioteket — detta rum förandelig spis — en plats bredvid matrummet, såsom sig bör Så vidt jag vet finnes denna plägsed ingenstädes utom England, har intet folk efterföljt ett så vackert exempel. Jag har sagt att ett sådant välförsedt library finnes hos hvarje famili, som har råd att skaff sig böcker. Deita torde behöfva närmare förklaras, ty åsigterna äro betydligt delade öfver den frågan, huruvida man bar eller icke har nog förmögenhet ait köpa böcker, och under det böcker i ett land betraktas såsom endast en lyxartikel, betraktas de i ett annat såsom en oundgänglig behofsvara. Jag minnes huru en gång, i ett land som jag ej vili nämna, jag hört en ansedd adelsman säga: Jag skulle gerna vilja ha den der boken; hon berömmes-af alla och måitte vara alldeles förträfflig. Men hon kostar en riksdaler, och i det hela torde man göra bättre att behålla sina pengar. Dessutom är man ständigt öfverhopad af utgifter. Och denne man, hvilken höll stt stort stall samt en hel skock jagthundar, stop-. pade helt makligt sin riksdaler i fickan. Äfven i England finnes menniskor, som slösa mycket på hästar och hundar. Men äfven desse, de s. k. psportsmen eller shuntingmenn, iakttaga icke dess mindre det allmänna bruket att på sina landstälien hafva rikt försedde biblioteker. I Tyskland fiunas många som gerna läsa, men som länge tveka innan de besluta sig till att utgifva en fyrk för anskaffande af någon bok, huru begärlig hon ock må vara. De vänta hellre tills de kunna få låna boken gratis från något kongligt bibliotek — kongl!. lån-biblioteken — eller tills de privata lånbibliotekerna förnöjt alla abonnenter, som redan på förhand låtit anteckna sig att i sin tur få boken, och ordningen slutligen kommer till dem. Då, sent omsider, läsa de boken, och känna sig underbart lättade, när de på frågan: phar ni läst Bulwers sista arbete?, kunna svara: ;ja, jag har läsit det. (Slutet följer.) — BerGras I NorGe. Från Tirondhjem berättas följande: Söndagen den 43 Juli kl. omkring 8 på aftonen skedde, under ett hela dagen ihållande