Aftonbladet – 7 augusti 1845, sida 2

indicfararen, kl. 3 på morgonen d. 29 Maj, bade all: segel till, då däcksvakten upptäckte klipporna förut men så nära, att det var omöjligt att undvika dem Roret lades genast i lä, men i samma ögonblicl stötte skeppet, hvarefter det föll på sidan; alla för sök gjordes för att få det af grund, master och tackling kapades för att lätta det, men utan framgång och då sjön kastade det mot klipporna med en förärlig styrka, började timren så småningom att skilja ig. När nu fartygets undergång var oundviklig, försökle kaptenen att föra ett tåg till klipporna, som let också lyckades honom att fästa kring en af de högsta, oaktadt han sju gånger slungades tillbaka. wvervid han sargades på ett förfärligt sätt. På detta äg, hvars andra ända var fästad ombord, halade nesättningen sig nu i land. Fyra försökte nå land med en af båtarne, hvilken innehöll skeppsdokumenerna och någon proviant; men helt nära målet kanrade båten och alla omkommo. En oundviklig död ycktes vara allt hvad de olycklige kunde vänta sig på denna öde klippa, då all den proviant de kunnat rädda från vraket bestod af en tunna mjöl, en tunna smör, en skeppsskorpa och en liten kagge genever Midt under linien, och utan en droppa vatten at! släcka törsten med, var deras belägenhet förfärlig och man kan lätt göra sig ett begrepp om deras oorhörda lidande. Hettan var brännande, och för ati skydda sig för den, måste de hela dagen uppehålla sig i vattnet. — Om natten fördelades geneverr och den enda skeppsskorpan lika emellan dem, och de undersökte nu klipporne för att upptäcka nägra födoämnen. De lyckades att komma åt några vilda foglar och ägg, med hvilka sednare de sökte stilla sin hunger. Den påföljande morgonen var nästan beia vraket försvunnet och deras närvaro hade skrämt bort foglarne. De försökte steka de foglar som de fångat dagen förut, derigenom, att de tände old på stycken af sitt linne med förstoringsglaset att teleskop, som tjenade dem till solglas, och at skaffa sig en sorts bröd genom att bilda kulor a mjöl och smör; men törsten öfvervann deras hunger i skymningen följo några droppar regn, som de bemö dade sig att fånga upp i ett utspändt segel, och der igenom alt de höllo den öppna munnen vänd mo skyn. Regnet gick beklagligen snart öfver; men på tredje dagen började de hoppas befrielse, då de finge