sigte på ett amerikanskt fartyg. De hissade sin Ssignal och, för att vara så mycket säkrare, stego en af styrmännen, sju sjömän och en passagerare iden enda båt de lyckats att rädda, och försökte nalkas fartyget, med tillhjelp af en brädstump, då årorna gått: förlorade. Imedlertid passerade amerikanen, som omöjligt kunnat undgå att observera dem, och lemnade de olycklige åt sitt öde. De stackars varelserna i båten sökte nu att åter nå land; men strömmen var för stark och snart voro de ur sigte. Att de omkommit långt före detta, derom kan ej vara något tvifvel; ty de egde ej den ringaste provient, ingen kompass, inga åror, och det närmaste landet. Cep Roque, är beläget på ett afstånd af öfver 600 engelska mil. Genom kamraternas olycksöde ökades de arma varelsernas, som qvarstadnat på klippan, mångdubbelt, och på fjerde dygnet uppgåfvo de allt hopp om räddning. De kände sig allt mer och mer förtäras af hetta och hunger, då Chance stutligen visade sig på femte dygnet, och på uppgifvet sätt räddade sju af de olycklige. Bland dem som måste qvarlemnas var äfven doktorn. Ben förolyckade ostindiefararen var hemma i Rotterdam och endast två månader gammal. Kapt.. Roxby förtjen2r det största beröm för sin ihärdighet att söka rädda de olycklige; natt och dag var han på däck och gjorde allt för att åter kunna nalkas ön, men kunde aldrig nå den sedan man förlorat den ur sigte, hviiket får tillskrifvas den starka strömmen och motvinden. Att de elfva olycklige, som qvarlemnades, måste ha omkommit, är otvifvelaktigt, och kapten KEoxby och den holländske kaptenen hysa den öfvertygelsen, att de måste ha dukat under en eller två dagar efteråt; hade de blifvit räddade af något ann fartyg, kå sku!le detta otvifvelaktigt ha sammanträffat med Chance. Klipporna äro belägna några hundrade mil utom den stråt, som fartyg gemenligen följa då de segla till Cap, och derföre torde knappt tio bland tusen komma i deras grannskap. -— Lemningarna efter ett antideluvianskt djur hafva nyligen blifvit funna nära Regow, en by i Polen. Naturforskarne hafva gifvit det benämningen af den antideluvianska noshörningen. (Rhenoceras antiavilalis.)