Aftonbladet – 6 augusti 1845, sida 1

— — (SSSARAUAm SES net af det lilla missförståndet; han lyckades; ty hvad smärta glömmer ej det kärlekfulla qvinnohjertat, blott det icke ser sig glömdt? Då han var rest och hade antagit sin nya plats, kunde väl ibland hennes tvifvel åter vakna; men hon förebrådde sig dem, och var det någon som klandrade Theodor, om modren stundom tyckte att brefven kommo mera sällan, om fadren tyckte han dröjde med sina besök, då fann alltid Ililma tusen orsaker till hans försvar, och hans bref gjorde benne alltmera förtrolig med hans idder. Hon började ångra sin sjelfviskhet, som sökt rycka honom från. sitt stora mål; bon sökte allt ifrigare att bilda sig genom läsning. I historien följde bon alla utmärkta mins lefnad. Alltmera förstod bon Theodor och hänrycktes af den tankan, att han skulle blifva deras like. Men stunder kommo, då hennes oro öfverväldigade dessa tankar; de kommo i synnerhet då det hände, att Theodors bref vältaligt beskrefvo Amelies snille och älskvärdhet. Likt dolkstygn inträngde då hvarje ord i hennes bjerta. — Ater kommo bref, som helade såren; men de förblefvo öratå Za punkter och upprefvos lätt åter. ? VI. Theodor var imedlertid lifligt sysselsatt i sin nya verkningskrets. På det vidsträckta godset hade ban många sjuka att vårda. Nöd och förtryck förjaga så ofta heisan från koj de stora herresätena, hvilkas ägare, ofta frånvarande, miste öfverlemna deras vård åt fogdar, oftast äfven se med deras ögon. Theodor fann snart att så var fallet här, och han blef ej blott fysisk läkare: äfven deras vilkor sökte ban förbättra, orna under