Aftonbladet – 6 augusti 1845, sida 1

uppit den höjd, dit hans unga hbjertas ärelystn drömmar förde honom. Han skulle blifva et sagn, en ära för sitt fädernesland — ja, hven vet — kanske för Europa. 0ÖO, huru olika är e ynglingens svärmande förhoppningar, emot flickans! Hans sväfva ut öfver all verlden — hen: nes stanna i hjertas dolda gömma; han söker er verlds bifall — bon blott en endas, och på den. nes trohet hvilar allt hennes hopp om sällhet på jorden. Huru glänsande voro ej de taflor af rykte och ira, som Theodor upprullade för Hilmas inbill ning! Men ack, hon bäfvade skygg tillbaka, oct hennes hjerta visade henne en ringare lott, såsom mera afundsvärd, då han fortfor: Och allt detta skall. min Hilma dela! Föl dina fötter skall jag nedligga min äras kransar och du skall stiga med mig, du skall blifva firad och afundad! O nej, nej! utbrast Hilma, icke så, låt mig blott vara älskad af dig, blott lefva för vår bus liga lycka! — endast så kan jag blifva lycklig. För första gången kände Hilma, att drömmar ocl planer utvecklades i Theodors själ, som sväfvadt för högt för hennes enkla sinne. Och ban så misslynt ut vid hennes svar — de hade ju alltic förr varit så ensel Jag tror Hilma icke delar min hänryckning icke har intresse för det stora mål, dit min sjä längtar — lik den unga örnen, hvars vingar ännt ej burit honom öfver jordens synkrets, men docl känner att de en gång skola föra honom hög upp, bortom molnen, som skymmer det oändlig: för menskans blick ! BLif icke missnöjd,, bad hon; men det före.