IEEE l HILMA ELLER PRESTDOTTERN. EN ROMANTISK BERÄTTELSE AF THELMA. IV. Ett litet sällskap var en söndagsafton församladt 1 prostgården, hvilket ej var ovanligt bos de gästfria gamle. Mer än ett år hade förflutit sedan Theodors första resa till Svaneborg. De främmande bestodo af kaplanen, med fru och dotter samt en lång studiosis till son — blek och tafalt, med glasögon på näsan. Båda prestgubbarne togo sitt lilla parti bräde; Hilma serverade fruntimren kaffe, och herr Emanuel hade äfven slagit sig ner vid kaffebordet, för att, som det tycktes, spela kavaljer, ehuru det just icke tog sig särdeles väl ut, Emellan dessa familjer tycktes föga sympati råda, utom mellan fäderna. Kaplanskan var borgardotter från en smistad och inbillade sig derföre att ej vara obetydligt mera polerad än sin pastorska, som alltid vwistats på landet och städse bibehöll sin flärdlösa enkelhet, så väl i väsende :som klädsel. Likväl var hon just derföre mycket behagligare än den förra, med sin moderna, smaklösa utstyrsel och tillgjorda fäsoner. Så äfven med hennes dotter, som ett år varit i pension i staden och der förvärt vat en god portion fåfänga, hvilken flitigt under hölls af modren, som aldrig nog kunde förebr prostinnan, att hon ej lät Hilma komma in oci ruska af sig bondsedernay. De insågo ej att Hilma öfverträffade Sopbie ick allenast i själsbildning, utan äfven i yttre behag men Hilma hade aldrig sökt lysa dermed — sin: sköna tankar, sina bättre insigter gömde hon själens innersta. — Blott kärlekens sol förmådd framlocka dem i dagen, och då utvecklades de till-sköna, doftande blommor och fröjdade hen nes älskade: föräldrarne och Theodor — henne barndoms fröjd, dess ungdoms ljus, och vän oc ) Se Aftonbl. JM 476 och 177.