Aftonbladet – 31 juli 1845, sida 2

lif eller blott på det fördelat sig, sedan de förenades hos — Fredrik Ehrenheim ?p Det var kanslipresidenten friherre Ehrenheim, som nu insteg och bugade sig vördnadsfullt men ej lågt för konungen; ty läsaren har förmodeligen gissat att det var han, äfven om det ej lyckats författaren till dessa tidsbilder att med fullständig trohet återgifva en person, med så många egenheter och för öfrigt så olika bedömd, som denne monark. Konungen rörde sig ej ur fläcken, nickade blott långsamt åt den trogne tjenaren, som frimodigt till honom framträdde, hvarken förvånad eller bejdad af den stela och likgiltiga blick, som i denna stund mätte undersåten. När denne först befann sig några alnar från majestätet, afbröt konungen tystnaden sålunda: god afton, baron Ehrenheim, hur låter det från mina krigsteatrar? Ni har väl af Wetterstedt hört, att jag befallt embargo på all engelsk egendom, handelsoch krigs-skepp i Götheborg och dess skärgård? Ers majestät spänner bågen djerfty, svarade Ehrenheim, och det sågs att ett moln af missnöje öfverflög hans rena, bottenärliga panna. Djerft, återtog konungen, men ej djerfvare än mina fiender. Englands monark har på ett mindre grannlaga sätt underrättat mig: att han ej ämnar öka subsidierna, och hans minister Merry var i dag här och uppförde sig så trottsande, att han nödgade mig draga värjan. Ett satiriskt leende föddes och dog uti samma ögonblick på den vises läppar, vid åhörandet af denna onödiga bravad. Men konungen lät honom ej gifva Jjud åt någon invändning, utan fortfor: det är alltid bättre att ega tappra fiender än fega vänner. Tro mig, dessutom skall en dag komma, då den ärliga politiken skall segra öfver den . falska, och då — om ej förr — skall mitt regeringssystem blifva rättesnöret för alla kristliga monarkers. pMin öfvertygelse är, att eders majestät har