Aftonbladet – 31 juli 1845, sida 2

— Svenska Minerva för i dag reproducerar Aftonbladets notis för sistl. Tisdag om återuppsättandet af f. d. Konung Gustaf IV Adolfs porträtt på Gripsholm, och tillägger dervid, med erinran jemväl om upphäfvandet af 1842 års förbud mot gemenskap med f. d. kongl. familjen, följande reflexioner: Hvad man, efter dessa precedentier, snart lär hafva att förvänta — en handling af på en gång rättvisa och klokhet — torde förmodligen vara Gustaf Adolfs sons, Prins Gustafs återuppförande bland herrar Serafimerriddare i kalendern. Sedan det gått an att derstädes uppföra honom såsom hertig af HolsteinGottorp, måtte det väl också gå an att der upptaga honom såsom riddare af en orden, hvars insignier han bar i vaggan, och dem han icke blifvit, till följe af 4809 ärs händelser förklarad ovärdig att bära. Visserligen hafver det sig något besynnerligt med riddarevärdigheten af Serafimerorden. Man innehafver den i dag och mister den, utan vidare omständigheter, i morgon. Så länge Napoleon den store betydde något här i verlden, utdelades Sveriges blå band till flera af hans slägtingar och personer af hans och deras omgifning. Så vidt vi veta, fick på den tiden Jerome, konung af Westphalen, kejsarens bror, besagde blå band, men är numera utesluten ur kalendern. Vi erinra oss icke om han är död, men det är möjligt. Prins Aldobrandini Borghese, bror till en af kejsarens svågrar, fick efter freden emellan Sverige och Frankrike, det ena af de Svenska blå band, som kejsaren erhöll till sin disposition; men nägra år derefter förklarades han här i Sverige för död, och uteslöts ur kalendern. Det hindrade dock icke, att den, som -skrifver detta, blef för honom presenterad 1822, på en karnevalsbal hos hans bror, kejsar Napoleons svåger, som då bodde i Florenz, och att prinsen utlät sig: Jag vet, att jag i Sverige blifvit förklarad för död; men ni ser nu att jag lefver, äfvensom att jag har i godt behåll Serafimerorden och bär den. — Måhända gör prins Gustaf sammalunda. — Den italienske prinsen blef sedermera återupptagen såsom lefvande, i flera års kalendrar, men är numera åter utesluten; förmodligen är han nu verkligen död.n Mot denna slutledning synes dock vara att erinra, att då Prins Gustaf erhöll Serafimervärdigheten icke för egna förtjenster utan såsom svensk thronföljare, så kan det väl vara tvifvelaktigt huruvida ej den ena värdigheten måste anses upphörd tillika med den andra.