Aftonbladet – 30 juli 1845, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — I går anställdes polisförhör angående det sistl. Lördagsafton vid Carlberg förefallna uppträde emellan skorstensfejarelärlingarne Johan Adolf Ljungström, Per Adolf Nyberg, Johan Edward Wansulin, Carl Olof Bah!ström, Henrik Wilhelm Scharnberg och Carl Eskil Julling. kakelugsmakarelärlingarne Erik Berglind och Anders August Hellman, samt kadetterne Belfrage, Liedberg, Pauli, Brunius, Lagercrantz och Falkenberg. . Lärlingen Ljungström och hans kamrater berättade, att de, i sällskap med skorstensejaregesällen Johan Sundelin, hvilken sistl. Fredsg ankommit hit till staden för att söka arbete, ifrågavarande afton begifvit sig till lägenheten Eklund för att löga, och under vägen dit roat sig med att sjunga, hvarmed de fortfarit ända tills de passerat östra hvalfvet vid Carlbergs slotts borggård, då de på tillsägelse af kadetten Falkenberg, hvilken de der mött, upphört med sången tills de kommit ut genom det andra (vestra) hvalfvet. Ingen af dem hade yttrat eller hört yttras någon ohöflighet till kadetten. sällskapet hade fortsatt sin vandring förbi kadetternes badställe, till Eklunds i grannskapet belägna egor, hvarest Sundelin och alla de andra, med undantag af Ljungström och Nyberg, afklädde sig och gingo i sjön. De båda sistnämnde blefvo sittande pä ett berg i närheten. Efter en stunds förlopp ditkomme några med. käppar och daggar beväpnade kadetter, af hvilka Liedberg frågade Ljungström hvarföre han fört oväsen på borggården, och då Ljungström nekade der: ill, erhöll han några rapp af en dagg. Ljungström tog genast till flykten uppåt skogen, men der funnos aderton eller tjugu kadetter församlade, hvilka kringrände och kastade omkull bonom, hvarefter han blef dugtigt kringklappad.. På enahanda sätt hade kadetterne gått till väga med några af Ljungströms kamrater, Jå de uppkommit ur sjön. På fråga om någon af kadetternas daggar varit af läder och försedd med biykula på ändan, svarade sotarne att de icke kunde veta det, men försäkrade att det tog ganska bra. Lärlingen Dahlström hade, uppkommen ur vattnet. krupit in i en hagtornsbuske, för att dölja sig för de förföljande kadetterna. Dessa sprungo också förbi stället utan att märka gossen, men hans kropp blef sönderrifven af taggarne på busken, Lärlingarne påstå bestämdt, att gesällen Sundelins hufvud synts ofvan vattnet, då kadetterna anländt till platsen, och att dessa då utropat: Se der är han; kom hit, skall vi banka dig så länge en skinnbit finns på din kropp! men denna uppgift bestridas af kadetterna, af hvilka Lugererantz vidhåller att han hört Sundelins namn ropas flera gånger innan kadetterna ankommit till badstället, hvaraf Lagercrantz ville draga den slutsats att Sundelin redan före kadetternas ankomst omkommitoch blifvit saknad. Dethade dessutom — yttrade Belfrage — Varit så mörkt om aftonen, att man icke skulle kunnat se Sundelin. om han varit ute i vattnet. Härvid anmärkte heri poiismästaren att det visst icke den aftonen vari