Aftonbladet – 30 juli 1845, sida 1

KONUNGE N) ) ROMANTISK TIDSTAFLA ÅF ALBANO. Det var i början af Mars månad 4808. De stränga kölden hade redan något gifvit vika fö vårsolens första, lifgifvande värma. Snön, son detta år fallit i ymnighet, betäckte väl ännu der svenska hufvudstadens gator, ehuru den synbar! hade börjat sin förvandlingsprocess. Dock för märktes ingen särdeles stor glädje häröfver; mer i stället för den liflighet, som gemenligen ger sit luft vid denna förväntade brytning uti naturen i stället för denna känsla af föryngring, som all tid blotta tankan på vårens snara annalkande medför åt det förboppningsrika hjertat, tycktes nu er dyster förstämning beskugga stockholmslifvet. Ryktet om general Buxböwdens proklamatior i Finland hade väckt en allmän sensation inom hufvudstadens flesta cirklar. Man hade af krigshändelserna i Tyskland erfarit tillräckligt af konungens fältherretalanger, och fruktade nu att äfven det kära Finland skulle dela Rögens sorgliga öde. Dock hvad som troligen af allt mest ga an!edning till bekymmer för det närvarande och framtiden, var monarkens tilltagande passion at! trotsa opinionen, och för att tillfredsställa sins vansinniga planer — våga det yttersta. Tidigt en morgon sågs en talrik hop af menniskor församlad utanför den ryske ministerns hus i Stockholm. Ehuru ej, som vanligt pligar ske vid dylika associationer på gatan, något oväsende uppstod att förklara anledningen till folksamlingen, lästes dock i månget bleknadt ansigte att ett mindre vanligt ämne lifvade en och hvar och gjorde anspråk på den menskliga nyfikenheten. Hvad minne är orsaken till detta uppträde, min vän? frågade höfligt en förbivandrande borsare och stannade, i det han vände sig till en af ) Se Aftonbl, 4 171,