Aftonbladet – 30 juli 1845, sida 1

ÖUÄ AAA OO———— — nom ej så öppet förråda sin kunskap, hvarefter han smög sig bort. Tror ni på den der, så är ni bra enfaldigp, lät det nu i borgarens andra öra. Han vände sig hastigt om efter den obekanta rösten, och såg, att en för bonom alldeles fremmande person hade intagit den gamle militärens plats vid hans sida. Var det ni, som v.rnade mig för den dumheten att hafva för mycken tro, och af hvad orsak? frågade den orolige borgaren och spände sina ögon i den okändes. Det var jag, och af orsak: att jag alltid hyst ett visst medlidande med godtrogenheten, svarade fremlingen. Ert medlidande går till hjertat, herrel Så-å, då har ni, mot min förmodan, ej klifvit längre i egenkärlekens gyttja, än att ni, med någorlunda mod och beslutsamhet, kan komma derifrån. Ty, ser ni, det är en oändlig skilnad att blott vara dupe af en lögn, och att anse den för den mest solklara sanning. Men, å Propos de rien, vet ni hvad man i det praktiskå lifvet gemenligen förstår med ordet godtrogenhet?, Den examinerade stod förundrad öfver ett sådant spörjsmål, liksom i ovisshet, om han skulle besvara den obehöriga frågan, eller bed:a den frågande att dra för den och den. Som svaret uteblef fortsatte fremlingen: Nei, min herre; ni vet det sannerligen icke, och derför, af ren menniskokärlek, vill jag förklara er det. Af godirogenhet gilvas tvenne varieteter: den ena, som kommer af bristande förtroende till oss sjelfva ; den andra, som kommer af lättja hos vår tanka att först pröfva, innan den antager eller förkastar. I båda fall försätta vi oss uti en falsk position till verlden, och göra oss svagare, än vi i sjelfva verket äro. Ja, min herre, hvad är det egentligen som ger framgång åt det dåliga, lumpna, oriktiga och låga, som ger fart åt irrläror att utbreda sig, som låter förtrycket ohejdadt