Aftonbladet – 30 juli 1845, sida 1

— (I FT HUSUSSRRRREREES Den fredlige borgaren, som af detta samtal blef klokare än han var förut, och som dessutor verkeligen plågades af någon hemlig oro, närma de sig den låghalte och frågade honom inställ samt: om han kunde ge honom någon aldrig s liten upplysning om det synbart vigtiga, som nt förehades hos den ryske diplomaten, under till lägg, att han hade sin enda, kära son i det finsk: kriget, och således lifligt intresserade sig för allt som rörde Sveriges och Rysslands förhållanden närvarande stund. : Denna fråga blef en verklig triumf för der personifierade sjelfklokheten, hvars ansigte på er gång sammandrog sig till en grimas. af belåtenhet, i det den spetsiga, något toppröda näsan: utvidgade sina sugrör, för att, som grodan i fabelr förmodligen, insupa tillräcklig luft åt. den svällande stoltheten. Under en tätt axelryckning hvilken lika lätt kunde betyda likgiltighet som nediåtenhet, lutade sig den åtsporde nu till borsaren och hviskade i hans öra: ysorgliga händelser aflösa hvarandra dageligen. I natt har er konspiration mot Konungens Lf blifvit upptäckt jemte en fullständig plan att öfverlemna vår huf vudstad åt ryssarne. Flera krutkistor, jag ba hört femton stycken, försedda med ryska slämpar, hafva blifvit funna under norra slottshvalf vet, och på flera krogar utdelas utländskt myn! it de fattiga i staden. Lyckligtvis fick polisen väder om saken i tid, och bar genom sin vaksamhet således räddat vår älskade konung och äderneslandet. Man ämnar nu hålla sträng räfst ned ryssen deruppe, som lär stå i spetsen för rela den afskyvärda komplotten. Ofverlemna vår vackra stad åt ryssarne, åt lessa vilddjur, som lefva af svamp och tran, som mörda våra barn och sedermera uppäta demp, itropade den fredliga borgaren, förskräckt öfver len förfärliga upplysningen. Men nyhetskrämaen ryckte honom genast i rocken och bad ho