joe vp igrt, CCKAVVIIE DAR SELL Eg AA VIARLAR Iiat vidtager, närmare upplyser: j S. ÅA. K.! Hos Bondeståndet vid innevarande riksdag har riksdagsfullmäktigen J. A. Lundberg, Juti altemnad motion, anfört: att, ehuru Vid 1828— 1850 årens riksmöte, lönen åt häradsskrifvaren i Caflix fögderi blifvit bestämd till 450 rdr, denne likväl aldrig kommit i åtnjutande af mera än 330 rdr årligen; och då anledningen dertill vore okänd, men Rikets Ständer torde inse angelägenheten deraf, att hyad som en gäng blifvit formligen anvisadt, äfven utginge, föreslog Lundberg, att skilnaden emellan det belopp, hvartill ifrågavarande häradsskrifvarelön, uti 4830 års riksstat upptagits, och den mindre summa, hvarmed densamma utfallit, måtte med 400 rdr för hyarje år vederbörande godtgöras, samt lönen hädanefter utgå med det först stadgade beloppet. Uti i anledning häraf afgifvit utlåtande, har höglofl. Statsutskottet, till hvars åtgärd berörde motion blifvit remitterad, hufvudsakligast sig yttrat, att som, igenom det uppgifna förhällandet, besparing å anslaget för Norrbottens läns landsstat, sedan år 1830, årligen uppstätt, och tillgång således funnes för beredande af aöneförbättring, åt häradsskrifvaren i Calix fägderi, i händelse Kongl. Maj:t, vid underdånig anmälan om förhållandet, i nåder pröfvade sådan böra nämnde tjensteman tillgodokomma, tillstyrkte Utsk. att motionen icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda. Till följe häraf, vågar hos Eders Kong!. Maj:t jag i djupaste underdånighet utbedja mig nåden, att få framställa ofvanberörde ämne, samt i sammanhang dermed referera den på min rätt menligt inverkande procedur, som, i afseende på ifrågavarande löneanslag, gjort sig gällande. På sätt riksdagsfullmäktigen Lundberg anfört, bestämdes häradsskrifvarelön i Calix fögderi, vid 1898 —1850 årens riksdag till 450 rdr, och sedan Kongl. M:t i nåder sanktionerat Rikets St:rs sålunda fattade beslut, uppfördes samma lön, tillika med lönen åt en häradsskrifvare i Wermland, uti 4830 års riksstat med 900 rdr eller 450 rdr åt hvardera. Att Lundbergs motion således icke åsyftat någon löneförbättring åt häradsskrifvaren i Calix fögderi, på sätt Statsutskottet antagit, utan endast en verkställighet af hvad redan på grundlagsenlig väg blifvit beslutadt, synes samma Utsk. hafva bordt inse, samt följaktligen icke behandla frågan med den likgiltighet som nu ägt rum. Under förutsättning att komma i åtnjutande af den sålunda definitift bestämda lönen, tillträdde jag häradsskrifvaretjensten i Calix fögderi, i följd af Eders Kongl. Maj:ts och rikets kammarkollegii fullmakt af den 47 Oktober 4829; men då lönen åt mig första gången utanordnades efter 4830 års stat för Norrbottens län, erfor jag med verklig förundran, att den blifvit upptagen blott till 350 rdr, eller jemt 100 rdr mindre, än Rikets Ständer åt häradsskrifvaren i Ca-J lix fögderi anslagit och Kongl. Maj:t uti nådigt bref, som jag hade i mina händer, fastställt. Aniedningen härtill var mig likväl okänd; och som en allmän lönereglering ansågs omedelbart skolafölja på samma riksdag, sökte jag icke heller utforska den-. samma, utan lefde i den glada förhoppning, att jag, . lika med andra häradsskrifvare, snart skulle komma i åtnjutande af den löneförbättring, hvartill desse tjenstemän i allmänhet ägt ojäfvade anspråk; men då denna förhoppning icke realiserades, gjorde jag mig omsider om förhållandet närmare underrättad, och erfor dervid att E. K. M:s dävarande befallningshafvande i Norrbottens län, på sätt dess härhos i underd. bilagde skrifvelse af d. 45 April 1850, litt. C. visar, hos E. K.-M:s och rikets statskontor hemstält, om icke afiöningen för häradsskrifvaren i Calix fögpderi borde, i förhållande till den lön kronofogden erhölle, nedsättas till belopp, motsvarande dess vederlikars ordinarie lön i de andra båda fögderierne. Att denna åtgärd från E. K. M:s befallningshafvandes sida varit alldeles opåkallad, synes icke fordra bevisning, helst E. K. M:s och R:s statskontor, enligt hvad dess härjemte under litt. D. underd. bilågde bref till Konungens befallningshafvande vid handen gifver, aldrig begärt eller infordrat någon upplysning angående beloppet af häradsskrifvarelönerne i detta län, utan endast, i afseende på kronofogdarnes löneförmåner, för att, enligt Ständernes beslut, efter denna uppgift bestämma kronofogdens lönebelopp, och Konungens befallningshafvande följaktligen saknat all anledning .att ens sig om häradsskrifvarens löneförmåner utlåta, mindre att hemställa om nedsättning af en lön, som Konung och Ständer bestämdt, och hvars belopp i och med detsamma var tjenstens innehafvares ostridiga tillhörighet. Paralelit med E. K. M:s Befallningshafvandes omförmälde beteende, framställer sig det sätt, på hvilket samma Befallningshafvande sökt ernå det eftersträfvade målet, och de argumenter, som dervid blifvit gagnade. Gerna hade jag önskat undvika obehaget, att vidröra ämnet från denna sida; men pligten emot sanningen och mig sjelf, gör det nu till en nödvändighet. Sedan Konungens Befallningshafvande, på sätt ske bordt, besvarat Statskontorets ofvan åberopade skrifvelse, har Konungens Befallningshafvande, med en i jandskontoret af då varande landskamreraren Ferlin uppgjord räkning öfver häradsskrifvare-lönerna i Norrbotten, sökt visa, att desamma, i medeltal, efter föregående fem årens markegång, icke utgjorde mera in 204 Rdr 5 sk. 5 rst., eller sammanlagdt med mantalsskrifnings-arfvodet, bevillnings-procenten och debetskillingen 404 Rdr 3 sk. 3 rst., och derigenomt kommit till den slutsats, att häradsskrifvaren i Calix fögderi, derest han komme i åtnjutande af ett löneanslag af 450 Rdr, skulle erhälla vida större or-j dinarie och extra ordinarie inkomst, än öfrige häradsskrifvare, hvilket, efter Konungens Befallningshafvandes förmenande, hvarken vore lämpligt eller med billighet och rättvisa. öfverensstämmande, enär desse häradsskrifvare, hvilkas göromål voro af vida större omfattning, än häradsskrifvarens i Calix, derigenom äfven skulle blifva förnärmade, såvida deras inkomster ej uppgått, eller uppginge, till högre lö belopp, än omkring 400 Rdr. Denna slutkonst är visserligen egen i sitt slag, ty att öfrige häradsskrifvare skulle blifva förnärmadep, derigenom, att jag finge den lön, som blifvit mig anslagen, äfven om den varit större än deras, är för nig mera än obegripligt, så vidt man ej antager, att Ärnärmelsen har cin oröumnd ut; miscttNndogamhat Anh