Aftonbladet – 28 juli 1845, sida 3

Ryssland, som Sverge skulle uttömma sina stridskrafter. Gustaf Adolf ansåg sig af Försynen bestämd att återinsätta Bourbonerne i sina medfödda rättigheter och göra ett slut på vilddjuret Napoleons inkräktarevälde, dertill uppmanad lika mycket af dynastiska åsigter som af sårad fåfänga; emedan förtrytelsen öfver hertigens af Enghien död troligen ej inverkade mera till en sådan plan, än grämelsen öfver de bittra sarkasmerna, mot svenska monarken, uti franska regeringsbladet Monitören för den 44 Augusti 1804. Danmark, som förenadt med Frankrike, skulle på samma gång skymfas och bekämpas. Ännu ett lumpnare skäl gaf första hufvudanledningen till förbittringen mot Ryssland, nemligen Gustaf Adolfs icke fullgjorda fordringar att ledstängerna på en sränsbro skulle utmålas med svenska nationalfärgerna. Allianstraktaten med England den 8 Februari 1808, hvarigenom detta land lofvade att hvarje månad öfversända 400,000 sterling i subsidier, och Gustaf Adolf att hålla hela sin landtoch sjöarmå i ordning, öppnade Rysslands ögon, och bestämde den kejserliga regeringen först att! fordra förklaringar höröfver, samt att uppmana ! Sverge att biträda kontinentalsystemet. Konungens vägrande svar till Ryssland tände krigets fackla. Efter denna lilla sammanställning af de mått och steg, hvilka säkrast bestämma regentvärdet och den politiska ryktbarheten hos Gustaf IV Adol!, — må han sjelf uppträda, att blotta sin personlighet. Den rad af år, som ligger emellan hans tidehvarf och det närvarande, olyckan att hafva blifvit förvist sitt fädernesland och att veta sig hafva förtjent ett sådant öde; att lemna det