Aftonbladet – 26 juli 1845, sida 3

MM Mm landet. Helsningen afsändes i samma ögonblicl det nya året ingick, och straxt derpå anlände följande svar: mycken tack för nyårshelsningen som endast hade det lilla felet att komma några Minuter för tidigt; ty på vår longitud har ännt icke det nya året ingått. — Ni ser således, at på den der vägen går kommunikationen fortare än sjelfva tiden. När man en gång kommer underfund med elektricitetens sjelfva väsende, så behöfver man icke vidare än haka fast en vagn vid densamma och sätta sig uti — för att, till det minsta, blifva odödlig. — Men ficktjufvarna? ficktjufvarna? Hur gick det med dem? Jaså! det var sannt! Jo, vi hade ej väl tagit plats i vagnen på jernvägen, förrän den der lilla rödsprängda, sprithaltiga mannen, som gaf oss varningen i Fareham, infann sig och tog plats i samma vagn. Jag såg tydligen, att han hade något som Jåg honom om hjertat i afseende på oss, och jag bevakade honom uppmärksamt med förstulna blickar. Vi hade knappt åkt 41000 famnar, förrän jag såg honom kasta ögonen qvickt Omkring sig och lätthändt ur sin ficka draga fram — en knif? — nej — ett adresskort go vänner, samt med detsamma fråga oss om vi icke hade lust att taga logie hos honom hemma i Portsmouth, der Vi skulle hafva att påräkna alla nöliga beqvämligheter och synnerligen hans biträde för att undgå det der starka tjufbandet som smög efter oss. — Härmed var gåtan löst. Mannen var utrest för att skaffa sig kunder. i Götheborg d. 12 Juli 1845. Jag skall berätta att det är min namnsdag i lag, hvilket jag tycker är en löjlig sak; ty bvad var jag med den här dagen att göra, mer än ned alla andra. Utomlands vet man ej af namnslagsfester. Ja, men den är ändå bra, den der eden, att fira namnsdagar; — ty den är svensk. Tar man sinne för vårt gamla Sverige och dess raditioner, när man reser ut, så är det dock isst, att man har det ännu mera när man komner hem igen. Och jag håller nu icke allenast illgodo med den beskedliga almanachans artighet, tan jag slår mig till och med på att fira dagen ned kalas. Jag går ut att spisa — smultron