drade, att på brottet nödvändigt följde ett straff såsom sådant, att ett användande deraf enligt vår vekhjertade tids filantropiska ideer genom sina förbättringsanstalter skulle: förvandla synden till en sjukdom hos själen och föra till en mohamedansk fatalism, 0. s. v. Denna vigtiga angelägenhet blef öfverhufvud i Presteståndet :så behåndlad, att chefen för ecklesiastikdepartementet fann sig föranlåten att på riddarhuset förklara, att ett öppet uttaladt afslag varit mindre oärligt. Konungens lugna, sansade, fasta hållning under riksdagen låter för öfrigt hoppas en lycklig upplösning på denna förbistring. f Man talar om en förändring i ministeren och anför följande såsomi grund dertill. Vid tillsättningen af ett domare-embete vägde vågskålen mellan en adelsman och hans ofrelse medsökande. Den förre, en för öfrigt kunnig och oklanderlig man, var ganska mycket protegrad; deremot syntes den sednare ega de största och de flesta meriterna, hvarpå, enligt grundlagen, afseende endast bör fästas. Konungen hade sjelf begärt handlingarna och efter noga bepröfvande beslutit sig för den sednare. Denna utnämning är i alla fall faktisk och således ett bevis på att det gamla sidoinflytandets förderfliga system upphört vid befordringar. — Ett nytt tillfälle har likaledes erbjudit sig för Konungen, att visa det tiderna förändrat sig, Tecknologiska institutet i Stockholm befinner sig, enligt utlåtandet af en komitte af insigtsfulla och strängt redlige män, i ett ytterst bedröfligt tillstånd. Under det gamla systemet skulle svårligen en komitte blifvit så sammansatt och om också ett utlåtande lydt så missgynnande, hade det säkert blifvit lemnadt utan afseende: Ty de högre och indrägtigare platserna betraktades den tiden såsom sinekurer, och efterlåtenhet skyddades då på allt sätt och vis. Häraf härledde sig också motvilja hos Borsareoch Bondestånden att bevilja erforderliga anslag till hvarje allmän inrättning, om också dess nödvändighet aldrig så väl var insedd.n ekteRe—— 0 wumirRRE—-————-—-—Xw—-—464