Aftonbladet – 26 juli 1845, sida 1

— jo TT TT TT FT TE med 6 å 8 par åror kommer ilande utåt der lugna viken, der vinden icke mer andas, mer nattens stjernor spegla sina bleka anleten i de kolmörka djupet, och båten liksom badar sig: vågor af eld, som tändes och dör för hvarje årslag, som strömmar lik en gullflod bakefter farkosten, eller bryter sig i ringlar framför kölen. stundom kastande lysande perlor upp på relingen och i roddarnes barm, eller droppande från hvarje årblad: — det är ett skådespel, vid hvars anblick man nästan tycker sig vara försatt til någon förtrollad sjö och der.man hvarje ögonblick väntar att vattnets Fee skall höja sitt diamantprydda hufvud öfver den darrande, obegränsade vattenspegeln. Men är detta fenomer en förtjusande ögonfägnad för roddaren i der lugna -hamnen, så är det i ännu högre grad hänförande för seglaren, när nattens vind drifve fram fartyget med stark fart bland de skummande böljorne. Det är då man skall söka sin plats derframme på bogsprötet, för att få se ett a bafvets vackraste nattstycken. 1 mörka, besynnerliga former ser man de svällande seglen öfvei hvarandra, djerft resande sig emot den blåa dömen, och genombrutna bär och der af dess klar: stjernor; nedanför dem de svarta relingarna, dragande sig tillsammans i vacker rundning, tills de mötas, längst framme i förn, hvarifrån den skarpa kölen skjuter ner i djupet bland vågor af fräande eld. . Man skall sitta långt ute på bogsprötet, så att man ser hur kölen skär i vattnet. Det bottenlösa djupet hvaröfver man sitter, den riska vindens susning. omkring öron och kinder den jemna höjningen af fartygets framstam för bvarje våg den genombryter, samt de kufvade vågornas sorl: allt bidrager att väcka sinnet til