Aftonbladet – 24 juli 1845, sida 3

Idagen och den stunden då, något härutinnai Ikommer att uträttas. Må det tillåtas fråga: hvad är orsaken till et TIsådant handlingssätt, ett sådant undaånsmygand Joch oförlåtligt förhalande vid uppfyllande af em Tbetsåligganden ? Hvilka bindande skäl qvarhålla Tit. Norling IStockholm nu mer än förr, då flera månader frånvaro utan mehn kunde tillåtas? Vi respek Itera audiatur et altera pars, må derföre Tit I Norling framställa sina ursäktande skäl, vi skola lom de bestå granskningen, ärligt gilla desamma till dess hvem har orätt? Dessutom skulle et besök i Skara och på Tit. Norlings boställe, Bro. Igården, medföra nöje för den, som älskar se hurt mellan 20 åa 30 hästar med dertill i förhållande stående antal kor, dragare m. m., hafva frodat under sin egares frånvaro; ty alt egaren ser nigra hästar en och annan gång förflyttade frår Skara-boställets stall till det Stockholmska föl försäljning, ger Likväl ej tydligt begrepp om dc härvarandes beskaffenhet, alltså tro vi alt Tit Norlings nedresa förenade enskildt och allmänt bästa — hafva vi orätt? Vi beklaga derföre af hjertat det förhållande, som eger rum vid Veterinair-inrättningen i vål ort, i afseende på dess praktiska del, eller det åliggande, som tillkommer lektorsbefatiningen; ty hvad den andra lärarens eller adiunktens tjensteåliggande och dess fullgörande angår, så pakallar rättvisan att ej förr nedlägga pennan, än sanningen gäldat sin gärd. Enligt af Forssells Statistik ) ege vi i Sverige för närvarande endast trenne, som dokumenterat sig som vetenskapligt bildade veterinairer, de äro: Florman, Billing, Tiden, af dessa lefva endast de tvenne sednare. Ly ckligtvis blef det vår ort förbehållit att ega i sin krets herr doktor Tiden, en man, till hvilken veterimair-studiets idkare och kompetente domare, med handen på bhjertat, skola enhälligt erkänna sig stå i den största förbindelse; och vi fråge: hvar finnes på vårt språk (med undantag af professor Billings) några läroböcker, tidskrifter och dylikt i Veterinair-vetenskapen, som ej äro en frukt af denna arbetsmyras (sit venia verbo) nedlagda möda? Det är derföre med en förenad känsla af aktning och beundran man ser denna suttioåriga man, efter mera än 34 års tjenstetid härstädes, i sitt obemärkta lugn dagligen sysslosatt med nedskrifvande af dessa sina Testamentenp, en värderik gåfva till efterkommande veterinairer, af den med 500 rdr lönte adjunkten. Må här anföras hvad Tiden utzgifvit: Rötfeberns natur och behandling 5!; ark, Handbok i prakt. läkare-vet. 18,, Magazin för populair medicin 421,, Physiologisk antropologi, 2 del., 235V,, Bidrag till fysiolog:en och naturbist. 4!,, Journal för djurläk. och ekonom. 27!,, Materia medica veterinar. 45, Samling för djurläkare-vetenskap. 46, Husd urens anatomie 3411,, D:o Allmän pathologi 83A,, Lärobok i hofbeslaget 41!7,, Förslag till hästafvelns förbättring 7, Magazin för veter.-vetenskap, fyra ärgångar, 98, och Handbok i boskapsskötseln 8. Nära 200 tryckta ark hafva redan flutit från denna mans penna, oberäknadt trenne årgångar af dess Magazin, samt en Handbok i chirurgi m m., som för vetenskapen vore att vinna, om ej redan vidkända förluster afskräckte författaren. Detta har adjunkten vid Veterinair-inrättningen i vår ort gjort för sin vetenskap. När man nu känner det humana sätt, hvarmed han såsom lärare, sjelf kunnig, finner sin ljufvaste belöning i erfarandet af sina få lärjungars dagliga framsteg i vetandet, så kan man med skäl säga, att han varit ett kraftigt stöd för sin vetenskap i vårt land. Doktor Tidn eger dessutom såsom lärare många oskattbara meriter: denna älskvärda blygsamhet, om likväl för den vetltgirige cj hindrar erfara let gediegna i hans kunskapsförråd; han talar serna om sin vetenskap; för den rådfrågande är hans svar den beläste veterinairens, e) knipslugwetens eller ordvrängarens qvickhets-munväder, om oftast ej är annat än slöjan för döl:ande af nneboende såkallad vetenskaplig halfhet. Den anna tillgifvenhet och aktning hvarje tänkande ärjunge för honom hyser, är deras bjertas oförtällda känsla, men ej framkallad af ögontjeneri ler käppslängar. Han är således på sin underrdnade plats lycklig i medvetandet af nitiskt yllda pligter. Emellertid, då vi nyligen äfven här försport! egeringens kraftfulla beslut och kommitterades partiska granskning af ett annat statens läro-) erk, som genom styrandens ensidighet ej motvarat statens rättmätiga fordringar, så smickre vi ss här på orten med det hopp, alt en oförtöfad reglering af Veterinair-inrällningen härstädes rå försiggå, såvida ej en enskild person eger akt fördröja vederbörande auktoriteteps fatt. i.