Aftonbladet – 24 juli 1845, sida 2

mr RA Ern rr RR RE EE VIT ATI Ca Arn återvände och samvetsqvalens furier genom den åter skulle inslumra. Han var snart på vägen till Tyskland; likväl vågade han sig icke till Berlin, utan begaf sig till Prag och ankom dit samma afton, då öfverste P., en med honom närmare bekant, hade den omnämnda assembieen. Hans egendomliga djerfva lynne förmådde honom, då han gick förbi de upplysta fönstren, alt uppträda i det lysande sällskapet, för att af de blickar som mötte honom upptäcka huru man ansåg honom. Den otvungnaste vänlighet mottog honom. Man hade i Prag icke förnummit något om hvad i Berlin misstänktes, och Vaubert andades åter och började lemna rum för hoppet, då öfverste Werth, genom den fasansfulla underrättelsen om fru Erxfelds död, åter störtade honom till jorden. Fan försvann, kastade sig samma natt i vagnen och jagade till Berlin. Hans beslut var snart och oåterkalleligt fattat. Ankommen, öfverlemnade han sig genast i rättvisans händer och förklarade sig beredd att undergå brottets välförtjenta straff. Den anklagades öppna bekännelse, hvilken nu är omständligt uppfattad, påskyndade målets slut, och redan efter några veckor blef domen öfver honom lafkunnad. Han afbörde den med underbar fattning, stum och undergifven, och bad endast om dess snara verkställighet. Vauberts fasansfulla öde väckte i Berlin allmänt deltagande. Hans lefnadshändelser blefvo snar! kända, och man beklagade den olycklige, som, begåfvad med allt som kunnat adla och försköna lifvet, redan i årens kraft och blomma blifvit offer för en otyglad lidelse och en listig qvinnas förförelse,