Aftonbladet – 24 juli 1845, sida 1

— — — rus, hvaruti hon höll honom, såg icke den olycklige, att för honom icke gafs någon annan väg än brottets, och att tjuserskan begagnade hans heligaste känsla endast för att störta honom i afgrunden. . Det skulle vara lika sorgligt, som förgäfves, alt vilja skildra, när och huru den rysliga planen, som Vaubert utförde, först hos honom uppstod, till dess vanan alt tänka den, småningom derföre skingrade den naturliga fasan. Upptäckten af förhållandet emellan Tortoni och fröken von Radlitz, gjorde nu slut på sammankomstexna emellan Vaubert och fru Erxfeld. Denna sednare, sårad af morbrodrens rättvisa förebråelser och inseende, att, efter Tortonis förvisning från Radlitzska huset, Vaubert icke mera skulle synas der, återreste genast till Berlin, utan att hon vågade se eller skrifva till honom; men den listiga visste väl, att hon nu hade honom så i sitt våld, att han ej kunde för henne gå förlorad. Hennes aflägsnande uppblåste Vauberts lidelse till högsta låga. Demonerna, :som så länge rasat i hans bröst, veko likväl några dagar, (ack! hvarföre icke för alltid!) för vänskapens oeh barmhertighetens engel. Han glömde sin egen förfirliga ställning, sin skuld, för vänskapen till den älskade Tortonis O! hvarföre hade icke äfven Vaubert en genius, liksom denne. Han hade då möjligen ännu kunnat räddas. Så snärt Tortoni lemnat Prag, uppvaknade åter bos Vaubert de slumrande furierne. Fru Erxfeld uppflammade döden genom bref, fulla af klagan och böner, Hans af kärlek och qval sönpderslitna själ, sökte med tusende sofismer döfva. samvetets rörelser, till dess ändtligen bans goda engel bortvek och beslutet blef fast, att för hvad pris som helst, blifva lycklig. Fan underrättade den älskade om dag och timma, då hon kunde vänta honom, afreste till Berlin, och för att vara obemärkt, tog in på ett mindre värdshus vid Kungsgatan. s Redan samma afton skyndade han. till fru Erx