Aftonbladet – 22 juli 1845, sida 2

samneten, ototsigfUupkoetlen oc KoltLlSyntnelen; men aa det beklagligen visat sig, att hvar och en måste förvärfva sig sin egen erfarenhet, innan han tror på andras; så finner man vid nogare eftersinnande lätt, att tiden nu fordrar klokhet och försakelse hos dem, som framför allt vilja att Svenska sjelfständigheten everldeligt bevaras.n sn — Postoch Inrikestidningen för i Lördags innehåller följande artikel, som, med afseende på sin syftning kan förtjena några kommentarier: Dagligt Allehanda innehåller i dag ett slags recension af en öfversättning af Tysken Mägges bekanta och af de befängdaste misstag uppfyllda skrift, Sverige 1843—41244, hvilken recension är snarare att anse som ett i den Svenske förläggarens intresse skrifvet försvar för nämnde pamflett. Man finner häraf, att det endast behöfs några åsigter — sjelfförfattade eller meddelade — som inpassa i vissa publicisters idegång, för att öfverskyla hvarje anstötlighet, den må våra aldrig så sanningsvidrig eller kränkande för mnationalkänslan. På samma sätt tog Aftonbladet för några år sedan Engelsmannen Laings bekanta och på grofva misstag grundade beskrifning om vårt land i försvar. Ett folk är kanske aldrig mer att beklaga och står sitt moraliska fall aldrig närmare, än då det förlorat aktningen för sig sjelf, och med liknöjdhet åhör de smädelser, som bland främmande nationer spridas om henne och hennes regering, och ett vådligt medel att åstadkomma denna liknöjdhet är pressens försvar för skrifter i nämde riktning, de mä vara af inhemsk eller utländsk fabrikation. Vid läsningen af denna artikel behöfver man ej tveka om syftemålet dermed, nemligen att diskreditera det ifrågavarande arbetet hos allmänheten. Detta har sin naturliga anledning deri, att författaren icke precist hyllar de ultra konservativa iderna som öfverensstämma med de innersta tankarna hos Posttidningens utgifvare, utan tvertom finner åtskilligt här i landet temligen föråldradt och ruttet, samt i behof af en pånyttfödelse. Att Posttidningen af denna anledning är mycket ond på hr Mägge och måste vara det så mycket mera derföre, att författaren är en af Tysklands berömdare litteratörer och hans bok skrifven med en intagande och lättläst stil, är ganska naturligt. Men cet är orätt af Posttidningen att för denna orsak skull komma fram med osanningar. En sådan af bastantaste sort är den, att Mägges arbete innehåller smädelser om Svenska nationen. Tvertom yttrar han på mer än ett ställe, a!t det Svenska folket är ett af de intressantaste som finnes att lära känna, och serskildt med hänseende till dess rika historia och romantiska minnen, och i afseende på moralitetens bedömande skiljer han sig väsendtligt från Laing och gör till och med anmärkningar emot den sednare. Att en utländsk författare lätt kan begå misstag på namn och äfven på en eller annan uppgift i öfrigt, i ett arbete som ej är ämnadt till lärobok, kan väl vara ursäktligt nog när sådana ofta förekomma i våra egna lärda arbeten; men då dessa misstag som icke betyda något i afseende på arbetet i det hela, dessutom äro rättade eller anmärkta i öf versättningen, så hade det varit skäl af Posttidningen att ej förbigå denna omständighet, i frågan om just den Svenska upplagan, och det ligger således en rätt artig portion oärlighet i den korta artikel vi citerat. Ingen som läser det lifrågavarande arbetet lärer neka, att det förråder Ten mindre vanlig både politisk skarpsinnighet och förmåga att gruppera de ämnen som skola al I handlas, till en i ögonen fallande tafla. Hvarföre I har då allt detta icke kunnat finna nåd för den Igamla Posttidningens ensidighet? Jo, rätt och I slätt emedan författaren på ett klart och ovederTläggligt sätt framlägger åtskilliga af det gamla syIstemets brister i dagsljuset, och att Posttidningens utgifvare, såsom detta systems stånddrabant, I således anser sig förpligtad att skramla litet emot I honom med sitt gamla korssgevär. Vid detta skramlande må han likväl icke alldeles bortglömma hvad hela verlden väl minnes, eller att just Posttidningens red. utmärkt sig för I det lyte han nu pådiktadt herr Mäögge: det har -I nemligen städse tillhört denne red. att oupphörligt nedsätta det svenska folket, till förmån för vissa föråldrade inrättningar och vissa styrande personer. Det var t. ex. bemälde red. som i Sveriges officiella blad införde den beryktade smädelsen om ,det okunniga och obändiga svenska folket, hvilken enkom stod der för att uttrycka hur lågt det svenska folket stod i jemförelse med det preussiska. Om detta uttryck blifvit fäldt under Mäögges härvaro och observeradt i hans bok, skulle han otvifvelaktigt i detta, som i mångs andra fall funnit svenska folket oskyldigt, mer dess Statstidning tadelvärd. Det är egenkärleken som framalstrar sådane tycken och sådane reflexioner, som den ur Post tidningen här ofvan anförda. En klok man skull hafva sagdt, att ett folk just då är att beklag: och står sitt moraliska fall när2, när det tillslu ter sina öron och för smädelser mot folket för klarar hvarje påpekning af bristerna hos dess la gar, institutioner eller styrelsesystem. fade snusen EN LÄKARES MISSÖDEN. al Läkaren på Carlsborgs fästning, herr -dokto r) Otto Marin, som en längre tid varit sängliggand