Aftonbladet – 21 juli 1845, sida 3

Rea PF AEDIINNERaneneneen ty för henne hade den sanna, rena kärleken aldrig uppenbarat sig. Tre månader hade detta förhållande räckt, då ett giftermålsörslag, som oväntadt gjordes Thekla, likt ett åskslag träffade Vaubert. Herr Ersxfeld hade kommit till Rom och som en välkommen landsman, gjort bekantskap med Theklas föräldrar. Han såg dagligen den sköna flickan, hvars missförhållande till föräldrarne han snart upptäckte, och då hon, jemte sina oemotståndliga behag, visade ett stilla tålamod, var det icke underligt att herr Erxfeld lät förleda sig och fattade ett innerligt intresse för det arma barnet, som så tåligt och vemodigt fördrog det förtryck, hvarunder det suckade. Deltagandet förde snart till önskan, att bereda den lidande ett gladare lif, och då dessutom tankan var lockande, att, vid denna engels sida, få uthvila efter krigets långa mödor, så vågade han framställa sitt förslag för Theklas föräldrar, hvilka, till hans förvåning, utan minsta svårighet biföll det. Herr Erxfeld var rik och en gunstling hos Konung Fredric den Andre. — Anledning nog att icke neka honom -dottren; hvilken man gerna ville blifva af med och på hvars lycka icke var att räkna, sedan man qväft brodden dertill redan i dess tidigaste uppfostran. Thekla blef endast underrättad om den förbindelse hon skulle ingå, och sedan de yttre fördelarne dervid blifvit skildrade, öfverlemnade man till henne, att ordna sitt inre, bäst hon ville och kunde. Men hvarifrån skulle den lättsinniga hämta förmåga till motstånd, i ett ögonblick då hvarje annan tanka försvann för den på skiljsmessans outsägliga smärta från den äskade. Med darrande hand skref hon tull Vaubert och anropade honom