Aftonbladet – 21 juli 1845, sida 3

om tröst och råd: men var väl han skickligare in hon, att meddela dem. Timman var inne, då han vanligen besökte den älskade, och med för. tviflan i hjertat skyndade han till henne, Thekls kom emot honom med förgråtna ögon och be. svor bonom om räddning från den förhatlige fäst. mannen. Vaubert behöfde icke denna uppma: ning; raseri och hämd lågade hos honom emot hans lyckas förstörare; men huru skulle han förfara? På öppen väg kunde icke något företagas ;bortförande, om ock det lyckades, fordrade medel, hvilka ingen af dem kunde anskaffa; enlast en utväg gilves, sade ändtligen Vaubert, sedan allt blifvit öfvervägdt och förkastadt: Erxfelds död,. Vid dessa ord såg Thekla upp. Han satt med starrblick, liksom blodiga spöken visat ig. — Thekla teg, — då röster bördes i nästa sum och Vaubert måste skynda bort. Theklas öräldrar inträdde med berr Erxfeld, som kom ör all få höra bifallet från den älskade brudens äppar. Han såg med rörelse spår efter hennes årar och utlåfvade i den ömmaste ton, som skulle mildt bevekt hvarje annat af den vildaste lidelse mindre hänfört sinne, att göra allt för hennes ramtida sällhet. Man tillbragte aftonen tillsamman; Thekla var tyst och nedslagen och gaf mekaniskt sitt bifall till den snart ingående föreninsen, hvilken herr Erxfeld önskade måtte försiggå Rom. Sedan hennes sista samtal med Vaubert, hade hennes mod sjunkit, och under de tre veckorna, innan det utsatta brölloppet, upptogos Theklas tid och tankar af förberedelserne dertill och af de nöjen, som herr Erxfeld tillställde Likväl fann hon ledighet att sy den näsduk, som skulle för den älskade blifva en evigt manande